Prövningens stund, predikan

Livet är inte alltid vackert.
Ibland är det till och med ganska jobbigt. Vi som varit med ett tag vet att livet, tyvärr, inte är en oändlig räcka av glada dagar med glädje och fest och fluffiga rosa moln.
Tyvärr vet vi att det finns dagar i livet som är becksvarta, att man inte dansar på rosor utan kämpar sig fram genom snårskog, om man ens orkar röra sig.

Livet är inte alltid vackert. Ibland är det till och med ganska jobbigt.
Vi vet det här!
Ändå beter vi oss som om det vore det.
Vi putsar så på fasaden vi visar upp för omvärlden. Om hur bra vi har det och om hur lyckliga vi är.
Visar sig en spricka i fasaden är vi snabbt där och täcker över.
Inte prata om det jobbiga, inte tänka på det, så kanske det försvinner och inte finns….
Det är det Petrus gör i dag.
Jesus och lärjungarna står på det som i modernt språkbruk skulle kunna kallas ”toppen på sin karriär” Dom är kända, folk kommer för att lyssna på dem. Dom är ”Någon”’
Så börjar Jesus prata om att han skall lida och dödas. Kan förstå att Petrus axlar sin roll som äldste bland lärjungarna och försöker tala honom tillrätta.
Jag menar, snacka om spricka i den perfekta fasaden!
Tycker lite synd om Petrus, för han får en ganska skarp tillrättavisning.
Samtidigt, utan att ta till Jesu starka ord,
Att erkänna sina svagheter, att med öppna ögon gå in i och ta tag i det som är svart och jobbigt i livet, det är svårt, och det är jobbigt.
Så mycket enklare är det då inte att sätta på sig masken, fortsätta att le och låtsas att allt är bra.

Så ibland orkar vi, vågar vi, ta tag i de jobbiga bitarna.

Nu önskar jag att jag kunde säga att så fort du tar tag i det så blir allt guld och gröna skogar och Gud gör att allt blir bra.

Sorry.

Funkar inte så.

Men det jag vet är, Gud gör att du orkar.

Gud prövar oss inte, men han hjälper oss igenom.

Och där, på andra sidan, ser man, Livet är vackert! Bara inte alltid.