I dag, på Sveriges nationaldag, sträcker jag på mig lite extra och säger. Jag är stolt och glad över att jag fått förmånen att växa upp i Sverige.
Då tänker jag inte bara på den fantastiska naturen. På allemansrätten, denna unika som vi är så rädda om, som låter oss komma nära naturen. Eller på årstidernas växlingar. De underbara långa ljusa sommarnätterna, de färgsprakande klara höstdagarna, de bitande kalla vinterdagarna när hela världen ser ut som ett julkort, eller den sprudlande, ack så korta, våren.
Nej, det är mer än så.
Jag är stolt över ett land som ser det som sin plikt att se till att alla barn lär sig läsa och skriva.
Jag är glad över att ha bott i ett land där tidningar och tv får skriva i princip vad de vill. Där yttrandefrihet är en realitet, inte bara en hypotes. Över offentlighetsprinciper och öppenhet.
Jag är tacksam över att ha vuxit upp i ett land där ingen höjer på ögonbrynen när de ser en föräldrarledig pappa eller en småbarnsmamma som jobbar.
Jag är glad över ett land där sjuksyrran heter Bert och polisen heter Sara.
Jag är stolt över ett land där det är självklart att två vuxna människor som älskar varandra också skall få gifta sig med varandra, även om de skulle råka ha samma kön.
Jag är tacksam över att jag fått förmånen att växa upp i Sverige.
Sverige är inte unikt. Det finns många länder där det är underbart att bo.
Men, Idag, och alla andra dagar på året, är jag stolt över att vara Svensk.
