Gemenskap, ord eller verklighet?

Har fortsatt att tänka på det här med ord, och dess betydelse.
Skrev ju i förra gången om kyrkans arbete med värdeord. (Vill gärna ha fler förslag på ord som ni förknippar med kyrkan)
Lite grann hänger det ihop med mina funderingar om vad det innebär att vara kyrka som jag skrev om här.
För vad menar vi egentligen med ordet ”Kyrka”?
Byggnaden? Människorna? Bekännelsen? Musiken? Traditionen?
Är vi fortfarande Svenska kyrkan i Wien även om jag är alldeles ensam varje söndag, eller kräver en kyrka gemenskap? De flesta svarar att gemenskapen är viktig i kyrkan.
Krånglig som jag är undrar jag då, Vad menar vi med gemenskap? Att vi tycker likadant? Att vi träffas? Att vi känner varandra? Kan jag känna gemenskap med någon jag aldrig träffat?
CJ beskriver det väldigt bra i sin kommentar till förra inlägget:
gemenskap är ju att man gör något tillsammans;

Samtidigt, man är aldrig så ensam, som mitt i en stor grupp.

Vad är Gemenskap? Finns det en speciell sorts kyrklig gemenskap?

Jag fortsätter att brottas med orden. Vad är dina ord om Svenska kyrkan?