Skulle en gång hjälpa en god vän att sätta upp en hylla inne i en garderob. Medan vi står där går lampan sönder och det blir beckmörkt.
Plötsligt är jag lika smidig som en gravid dinosaurie i en porslinsbutik och lyckas riva ner både hylla, ett antal jackor och trampa min vän på tårna innan jag lyckas ta mig ut ur denna minimala garderob. En sträcka på kanske två steg. Min vän undrar vad jag har för mig och muttrar lite medan han plockar ihop verktygen och följer efter mig.
Han är blind.
Dag två på en intensiv konferens med många och långa möten. Kaffet har precis serverats och ljudnivån i den vackra stenklädda salen närmar sig samma nivå som en DC3 ger ifrån sig vid start. Huvudvärken är inte längre smygande utan slår till med full kraft. Blänger omkring mig och blicken faller på min vän som står där med ett milt leende på läpparna och pratar med en annan god vän som står några meter bort. Båda är döva.
I vanliga fall tillhör jag den stora gruppen ”normala” Dom utan handikapp. Där i garderoben, eller i den högljudda salen, var det jag som var handikappad.
Som så mycket annat handlar det om perspektiv. Om sammanhang.
Förmåga att fokusera. Att se detaljer. Att komma ihåg, minnas fakta, för att kunna tänka i nya banor. Att se individer och inte kategorier. Att förutsättningslöst tänka utanför ramarna. Allt egenskaper som vi säger oss vilja premiera. Som många av oss säger oss vilja ha. Vem skulle inte vilja vara och ha en vän med följande förmågor:
”Vänskapsrelationer karakteriseras av total lojalitet samt oklanderlig pålitlighet”
”Frånvaro av sexism, ”ålders-ism”, fördomar mot främmande kulturer; förmåga att uppfatta människor ”så som de faktiskt är”
”Står för sina åsikter oberoende av socialt sammanhang eller av vad andra tycker”
Ovanstående citat är saxat från Autismforum. Det är ett urval av de egenskaper som präglar människor som har Aspergers syndrom.
Och nu tycker jag det blir intressant. För den som på en anställningsintervju lyfter fram ovan nämnda egenskaper som t.e.x. sinne för detaljer, gott minne, tänker utanför den berömda boxen osv, brukar hamna ganska högt upp på listan. Medan den som berättar om sin Asperger brukar hamna ganska långt ner, om ens på listan.
Nu hävdar då vän av ordning att Asperger och ADHD osv faktiskt är ett handikapp och att ett framträdande drag brukar vara svårigheter i sociala relationer.
Varpå jag stilla brukar fråga: ”Och alla på din arbetsplats är sociala proffs?”
Handikappad eller inte handlar väldigt ofta bara om perspektiv och sammanhang. Att våga se livet från en annan vinkel.