En underbart solig härlig dag tog vi en paus från flyttkaoset och utsåg årets familjemästare i den ädla sporten minigolf!
Som alltid börjar dessa tävlingar i sann sportsmanna anda av vänskaplighet, glädje, gemenskap,
”må den bäste vinna” osv.
En anda som snart byts ut mot en allvarlig kamp mot elementen och var och en för sig själv. 😉
Vet inte riktigt hur det gick till, men de banor jag spelade på lutade på det mest förädiska vis.
Som den som kan beskådas på bilden ovan till exempel!!! När Maken slog så uppfärde sig banan exemplariskt och höll sig rak och fin. Men när jag skulle slå vred och vände den sig som en mask i magplågor och det var stört omöjligt att få den bollen att passera det förrädiskt enkla hindret! Hyser också stark skepsis till att min boll var riktigt rund. Den uppförde sig nämligen inte alls som jag ansåg att den skulle göra!
Fanns dock några banor där som jag tyckte om!
Den här till exempel: 
En mycket trevlig bana som höll sig rak och fin! (Om ni undrar så är hålet där bollen tillslut skall landa längst upp på toppen på den lilla kullen.) Hur många slag det tog mig att håla ut?? Tja, eftersom ni undrar… 1!
(jag repeterar: 1 ett, uno, ein)
Som sagt var, en Mycket trevlig bana! 🙂
Nåväl, när den hårda kampen tillslut var över kunde vi kora familjens vinnare: Maken! Tätt följd av Dottern. Själv glädjer jag mig åt en hedrande bronsplats. 😉