Måste ju bygga upp kökets basförråd från grunden.
Ni vet när man skall laga mat och köper hem lite potatis, en köttbit osv, för kryddor, salt, peppar osv har man ju hemma. Basvarorna. Det där småplocket, typ buljongtärning, vinäger, osv. Det där som liksom bara finns där i skåpen. Som till exempel Senap!
Var först nu som jag inser hur många av mina varje dags recept som innehålller en större eller mindre mängd senap?! Och då snackar jag ljus finmald Dijon senap!
Nå, vi har ju nu hittat en perfekt belägen storköpsbutik så fram med shoppingväskan, inköpslistan och iväg.
Tyvärr glömdes det lilla behändiga (vältummade) lexikonet hemma.
Har ni tänkt på hur hemma man känner sig i sin vanliga butik hemma, och hur borta och vilsen man känner sig i en ny butik, eller om ens vanliga butik en dag har möblerat om?
Så inför vi den lilla faktorn Tyska. (Jo, jag vet. Borde vant mig vid det här laget att alla skyltar etc är på Tyska och att de inte har extra skyltar på Svenska som de hänger upp bara för att jag kommer….även om det skulle varit trevligt. 😉 )
Senapsburkar är ganska små.
Affären var ganska stor.
Hängde, som i alla större affärer, skyltar i taket som talar om att i den här gången finns det kaffe, och här är mjölet. Men vad är senap? Krydda? Konserv?
Efter att ha irrat omkring så pass länge bland hyllorna att personalen såg ut att vilja ge mig papper och penna och be mig hjälpa dem med inventeringen överföll jag en av dem för att fråga.
Uppstår onekligen intressanta situationer när en person som inte kan tyska (jag) skall fråga en person som inte kan engelska (hon) om var en specifik produkt finns.
Gäster med gester, släng er i väggen när Frau Scharffenberg skall förklara att hon letar efter senap!
Förstår att hon frågar vad jag skall använda det jag söker till. Kommer på den briljanta tanken att förklara att det är det där som man har på korven som inte är ketchup som jag vill ha.
Där någonstans ser den stackars expediten ut som att hon vill dra sig sakta baklänges och hämta antingen sin chef eller vakt.
Tillslut tittar en av mina hjärnceller som hitills gömt sig bakom skäms-kudden fram och jag lyckas få fram: Dijon!
Expeditiens min förbyts från tveksam skräckslagen till glatt igennkännande: Ah Dijon!!!!
Snabbt vinkar hon med mig genom halva butiken och räcker stolt fram en burk: Dijon Senap!!!! Lyckan är total!
Vet inte om det var för att jag visade mig vara ofarlig, att hon tillslut förstod vad jag frågade efter, eller om hon tänkte: ”vågar hon prata så erbarmligt dålig tyska vågar jag också.”
Men där vid Dijonsenapen börjar hon på stapplande engelska fråga mig vad det heter på engelska, och när jag förklarar att jag kommer från Sverige, även vad det heter på Svenska.
Vi vinkar glatt till varandra då vi skiljs åt. Jag med ett ”auf wiedersehen” hon med ett ”Goodbye”
Vi kommer från olika länder, från olika kulturer, men i dag har vi båda vågat bryta en barriär: att våga prata, trots att vi inte kan språket.
Allt tack vare en burk senap! 🙂
(Nu vet jag, det heter Senf)
