”Varför har man svart på sig på en begravning?”
”Varför får bara präster döpa barn?”
”Vad är din favvo färg?”
”Tycker du om King Kong?”
Har varit på besök på Svenska skolan här i Wien och träffat ett gäng härliga barn i åldrarna från 6-9 år. Frågorna studsade från alla håll och rörde sig om allt mellan himmel och jord (och lite grann under också när vi pratade begravningar)
Fascinerande många frågor handlade om prästens eventuella ålder På direkt fråga vad de trodde att den var kom gissningar på allt från 25 🙂 till 102. 🙁
När jag avslöjade den rätta siffrans såg de vederbörligen imponerade ut och började genast jämföra min ålder med sina föräldrars ålder. Varpå jag tyckte att vi raskt lämnar detta ämne….
Diskussionen kom istället att handla om hur Gud egentligen ser ut, hur en begravning går till, hur många språk vi kan (ok, där var jag totalt utklassad av dessa små damer och herrar) och om det är roligt att vara präst.
Är onekligen en utmaning att sitta i ”heta stolen” framför ett gäng knattar, men hur kul som helst!
Så den sista frågan var enkel att svara på:
Ja, det är jättekul att vara präst! 🙂
Comments 7
Väldigt kul att läsa dina berättelser/anekdoter.
Har själv stor glädje av att träffa unga i jobbet när de ges tillfälle att fråga fritt.
Men kan du avslöja vad du tycker om King Kong?
Han hade en kvinna i sina händer och klättrade på väggarna.
Author
Mitt förhållande till King Kong är en väl förborgad hemlighet. 😉
Nu avslöjar vi oss dock som de åldriga vuxna vi är Leif. Då den Kong som efterfrågades var en Donky dito som tydligen förekommer i någon form av dataspel och inte vår ungdoms behårade hjälte. 🙂
Maria, det var väldigt spännande frågor Du fick av ungarna! Men jag är väldigt nyfiken på svaren! Är det verkligen bara präster, som får döpa? (finns det ínte något, som kallas för nöddop?) Och varför bär man egentligen mestadels svart på begravning? Jag kommer fortfarande ihåg, att min far (årgång 1900) ofta gick till begravning iklädd frack!
Author
Ja, det finns något som heter ”Dop i krisstuation” eller i dagligt tal nöddop.
Om det är så att man inte kan få tag på en präst, och nu rör det sig alltså om just krissituationer, innan den som skall döpas dör, så får man, som själv döpt och konfirmerad ekman (dvs icke präst) döpa. I psalmboken så finns det en enkel ordning för dop i krissituationer. Om det är så att man måste förräta ett sådant här ”nöddop” skall man sedan så snart som möjligt kontakta kyrkoherden i församlingen och berätta att man förättat ett dop så att hen kan föra in det i kyrkoböckerna osv.
Så över till den svarta begravningen.
Folklivsforskare kan säkert ge ett bättre och mer korrekt svar. Men det jag fått mig berättat är att Svart länge varit sorgens färg i västlandet.
Man visar helt enkelt sin sorg och respekt för den oundvikliga döden genom att klä sig i svart.
I det gamla bondesamhället var också ofta brudklänningen svart. Inte då på grund av sorg, utan för att man hade råd att köpa en fin klänning, eller för männen, en fin kostym. Och då gjordes plagget i svart för att helt enkelt kunna användas hela livet. Därmed kom svart att också bli högtidsklädsel/festklädsel. Smyckad efter tillfälle. Med färg till fest och mer dämpat till sorg.
Fracken är civil högtidsdräkt. Det ”finaste” plagget så att säga.
Och då är vi tillbaka till respekten för livet och den oundvikliga döden.
Kort svar på en otroligt intressant fråga som jag kan berätta om i timmar. 🙂
Intressant! Nu kommer jag till Er präster. Tidigare var Ni ju också svartklädda!Det är väl också någon symbolik. Och vad betyder den lilla vita kragen? Det här ämnet kan man ju hålla på med i oändlighet!
Author
Svartklädda går tillbaka som jag berättade förut om Svart som en högtidsfärg. Också en färg som signalerar allvar och seriositet.
Vita kragen har sin alldeles egna historia. 🙂
Sitter just nu och vilar ut efter en intensiv bakdag (440 bullar, 200 bondkakor och 4 morotskakor tack vare hjälp av 6 engagerade frivilliga plus två livliga barn! 🙂 )
Så ber att få återkomma med svaret när min hjärna fungerar igen. 😉
Pingback: Men vad har du på dig?? | På väg till Svenska kyrkan i Wien