Var några dagar sedan jag skrev här på bloggen nu.
Har dock sina randiga och rutiga skäl: det är December.
Den tid på året då kyrkans medarbetare trotsar naturens lagar och far som små torra skinn kors och tvärs över församlingen, hållandes advents och Lucia samlingar, talandes om Julens budskap och frid på jorden, allt med ett milt leende på läpparna, samtidigt som vi diskret kastar ett öga på klockan för att se om vi hinner till nästa ställe.
En nog så inspirerande och utmanande tid hemma i Sverige.
Här består församlingen av fyra olika länder, Österrike, Tjeckien, Slovakien och Ungern.
Diskret kollar jag inte bara på klockan, utan ävensom funderar jag över huruvida jag har rätt sorts sedlar i plånboken, om jag fick med mig rätt biljetter, inte dem som är till nästa resa, och vart var det jag skulle egentligen???
Tack och lov har jag på varje ställe blivit mött av underbara församlingsmedlemmar som tagit hand om mig och transporterat mig till rätt kyrka för att sedan efter gudstjänsten tinat upp mig (det där med uppvärmning av kyrka är tydligen ett okänt begrepp på vissa ställen) och sett till att jag blivit placerad på rätt transportmedel hem.
Väl hemma presenterar jag mig för familjen, som vagt känner igen mig som den där kvinnan som med jämna mellanrum sover några timmar hos dem, för att sedan åka iväg till nästa samling och tala om julefrid.
Som sagt var, det är december, en underbar tid. 😉