Vet inte om ni noterat, de senaste inläggen i denna blogg har varit lite mer seriösa än tidigare.
Det har sina naturliga orsaker, som stavas Fasta.
Nej, nej, är inte så att jag lever på vatten och bröd och går klädd i säck och aska.
Som jag påpekat förut så handlar fasta inte om att späka sig själv, utan om att våga ta ett djupt andetag, stanna upp lite, och betrakta sig själv, ärligt, med öppna ögon.
En nog så svår uppgift.
Men det är alltså fullständigt tillåtet att både skratta och le, äta och dricka gott och må allmänt bra, även under fastan.
Samtidigt är fastan den tid på året då jag uppmuntras att våga se över mitt liv, mig själv, de val jag gjort och gör.
Skulle jag välja annorlunda om jag fått leva om mitt liv?
Jag tänker på en replik jag hörde i en film en gång.
”Skulle jag ändra något om jag fick leva om mitt liv? Nej! Mitt liv har gjort mig till den jag är. Det kan jag inte ångra! Den jag är har träffat den du är, och det vill jag inte ändra på.”
Jag kanske inte är så stolt över alla val jag gjort i mitt liv. En del var, erkännes, väldigt korkade. Andra gånger riktigt smarta och bra. (Tyvärr överväger den första gruppen…)
Så kanske handlar det inte så mycket om att ångra eller inte ångra sina val.
Kanske handlar det mer om att acceptera och förlika sig med de val man gjort, och istället, med ibland dyrköpta erfarenheter i bagaget, se framåt. Mot nästa val i livet.