Vi begår så ofta tankefelet att tro att alla uppfattar världen och skeendena runt omkring oss på samma sätt som vi gör.
På något sätt tror vi att alla ser det jag ser, och tänker som jag tänker runt det som sker. Och när vi någon gång inser att andra kanske har uppfattat det som hände på ett annat sätt, blir vi stumma av förundran eller ibland till och med irriterade och ifrågasätter den andres perceptionsförmåga och intelligens.
Men där jag såg ett stökigt oupfostrat barn, kanske du såg en slutkörd utarbetad ensamstående mamma.
Där jag såg en översminkad tonårstjej i för kort kjol kanske du såg en vilsen tonåring.
Där jag såg en gapig, jobbig person kanske du såg en ensam och osäker människa?
Min bild av världen är inte densamma som din bild.
Inte för att du eller jag ser den på fel sätt, utan för att du och jag lever och har levt olika liv, och därför ser världen på olika sätt.
Om jag vill förstå dig, måste jag försöka se världen som du ser den, och om du vill förstå mig måste du för en sekund se världen så som jag ser den.
Hur ser din värld ut?