Skärtorsdag – Första akten i påskens stora drama
Det är den judiska påsken, och lärjungarna tillsammans med Jesus skall, som sig bör och brukas fira påsk tillsammans. En dag med fest och gemenskap.
Precis som det är för många av oss, som kommer träffa släktingar och vänner och bryta bröd tillsammans. Samlas runt matbordet.
Vi ser dramat spelas upp, och det är bitterljuvt att läsa. Samtidigt som man ser glädjen, kan känna gemenskapen, vet vi, för vi har ju läst storyn, att det inte kommer att gå bra.
Mitt under festligheterna säger Jesus de där orden: En av er skall förråda mig. Lärjungarnas förskräckelse, misstro. ”Inte är det väl jag??” ”Hur kan du tro det om mig? Och jag tänker på missuppfattningar mellan vänner som ibland kan leda till ovänskap och sorg. ”Sa hon verkligen det? Vad menar hon? Kan han mena mig?”
Dramat fortsätter, nattvarden instiftas. Från den dagen, den kvällen, har vi brutit brödet och delat vinet, och minnts Jesus, Kommit ihåg allt det han har lärt oss, och lärt det vidare till nästa generation.
Samtidigt, en av dem som sitter där, som tar emot brödet och vinet, är också den som skall förråda honom. Varför, Judas? Varför gjorde du det?
Det finns många teorier.
En del säger att han var allt igenom ond. Men ingen människa är helt ond eller god.
Andra säger att han fått en hemlig befallning av Jesus. Låter i mina ögon lite långsökt.
Jag vill tro att Judas gjorde det som han ansåg vara rätt och riktigt. Jag vill tro att vi alla, när det kommer till små och stora val i livet, försöker göra det som vi anser är rätt och riktigt just där och då.
Gjorde Judas fel?
Utan Judas hade det inte blivit någon långfredag, utan långfredagen ingen påskdag och uppståndelse. Grunden på vilken vår kyrka vilar.
Petrus, Jesu främste lärjunge, den på vilken hans kyrka skall byggas. Lovar så högtidligt att han aldrig skall svika. Vi vet alla hur det gick. Bara några timmar senare har Petrus svikit sitt löfte.
Vilket är värst? En som ärligt förråder, eller en som sviker när det bränner till?
Påskens drama återupprepas ständigt.
Vänner träffas, knyter vänskapsband, sviker, känner sig svikna.
Träffas, återknyter och vänskapen återuppstår.
Ingen är perfekt, inte ens Jesu lärjungar, eller allra minst dem.
Du är en av Jesu lärjungar.
När vi om en stund delar nattvardens bröd och vin tillsammans, som de gjorde den där torsdagskvällen för ungefär 2000 år sedan.
Minns då det Jesus lärt dig.
Minns att även de gjorde fel och misstag.
Minns att även de, precis som du, blev förlåtna.