För några dagar sedan hade jag äran att få vara med om en Katolsk – Evangelisk vigsel.
Brudparet ifråga var alltså en av varje, en katolik från Österrike och en lutheran från Sverige. Vigseln skedde i den katolska partens hemkyrka. Tanken var att det skulle vara en mix av Svensk-kyrklig och Katolsk ordning. Detta innebar bland annat att jag för första gången fått fira gudstjänst med två assisterande korgossar, komplett med vita kåpor över jeans och sneakers.
Den yngre av dessa två korgossar, en Österrikisk gentleman på si sådär 7-8 år gjorde stora ögon när jag klev in i sakristian och han insåg att damen som stod framför honom var präst!
Han kunde inte ens hitta den korrekta femeninformen utan frågade helt chockad ”Ist du der Pfarrer??”
Den andre korgossen, som nog var hela 13 år, rättade honom snabbt och sa ”das ist die Pfarrerin!” varpå lillkillen blev ännu mer förvirrad. Det tog några minuters diskussion mellan de två korgossarna, och inte förrän den katolske prästen förklarat att det fanns något som hette Pfarrerin och att jag var en sådan och att det var helt ok verkade lillkillen acceptera det han såg.
Under hela gudstjänsten hade jag sedan denne lille herre som en skugga efter mig, noggrant iakttagande allt jag gjorde. Dock inte dömande, letandes efter fel. Utan snarare i stum förundran.
Efter gudstjänsten kom några kvinnor fram. Inte för att tacka för det jag sagt. Jag hade bara pratat på Svenska, vilket dom inte förstod. Utan för att Tacka för att jag visade att även en kvinna kan vara präst.
För mig är det självklart att varje människa kan bli vad han eller hon vill. Det är min förmåga som sätter gränser, inte mitt kön.
Idag har jag insett, att jag behöver inte åka långt utanför Sveriges gränser, för att det inte skall vara så.
Jag som alltid har sagt att jag vill ha mänskliga förebilder, och inte bryr mig om ifall de är män eller kvinnor, fick för några minuter vara en kvinnlig förebild för någon annan.
Det fick mig att inse, och vara tacksam över, vilken otrolig förmån det är att få växa upp i Sverige.
Det som är så självklart för oss, är så stort för andra.
Det spelar ingen roll om du är Han, eller Hon, eller Hen.
Det som är viktigt är dina egenskaper i form av tankar, känslor, kunskaper.
Det enda som räknas, är att du är Människa!