Wien är inte bara stad och asfalt.
Knappt ens utanför stadsgränsen breder träden ut sig och även den mest förhärdade norrlänning, a.k.a. Maken kan erkänna att det nog kan definieras som skog.
Med hjälp av lokalbussen tog vi oss upp på Kahlenberg. En fantastisk utsikt, som jag redan berättat om Här, brer ut sig för den som stannar till.
Men vårt mål idag var istället Waldseilpark.
Här har man spänt upp diverse rep, vajrar, repstegar, gångbroar mm mellan träden. En gigantisk klätterställning för vuxna, och barn.
Då det fattades ett år på Dottern för att hon skulle få leka Tarzan på egen hand, fick undertecknad spänna på sig säkerhetsselen och följa med upp i trädtopparna.
Har jag sagt att jag är extremt höjdrädd???
I sin lilla broshyr beskriver dom banorna med ord som ”easy” och ”relaxing”
Min beskrivning av samma banor, när jag står 10 meter upp och förtvivlat klamrar mig fast vid ett träd, samtidigt som jag ser min älskade dotter balansera på en smal stålvajer bort till nästa träd, och Vet att jag själv snart måste ge mig ut på samma stålvajer……
min beskrivning då innehåller Inte ord som är ens i närheten av ”Easy” och ”Relaxing”
Säkerhetsselen blev min absolut bästa vän under dessa timmar vi klättrade omkring bland träden. Lovar, dom har nog aldrig haft någon mer uppmärksam och frågvis deltagare under den inledande säkerhetsgenomgången!
Då detta är Österrike och Wien, kunde jag dock lugna mina trasiga nerver med en bit god mat på den lilla restaurangen precis bredvid efteråt.
Trots allt, kan jag absolut rekommendera att åka till Waldseil. Kan till och med erbjuda mig att följa med, till restaurangen.
