Det här med sommar- och vinter- tid

Ni vet dom där människorna som tittar på solen och sedan grymtar något om att gå hem för att klockan är kvart över fyra?
Jag tillhör INTE dem.
Jag tittar på solen och konstaterar att den är uppe, alltså är det fortfarande dag.
Alternativt tittar jag på solen och ser att det är en måne och konstaterar att det blivit natt.
Man tycker ju då att jag inte borde bli påverkad av det här med sommar och vintertid, utan att det mer bara är en siffra som säger hur försenad jag för tillfället är.
Tyvärr, den teorin stämmer inte.

Två gånger om året, i bytet mellan vad som kallas normal tid och sommartid, är jag helt ur fas i en vecka efteråt.

Just nu, när vi precis har bytt till vintertid känns det i och för sig ganska bra. Är liksom nästan utvilad och lite före. Vilket ju i och för sig får den konsekvensen att jag tror att jag är i god tid och ska bara…. vilket resulterar i att jag ändå kommer med andan i halsen.

Bytet till sommartid är ännu värre!
Man snor en hel timme! Fatta! 60 min?!!!! Är totalt ur fas och hålögd i en vecka efter den omställningen

Och kan vi prata lite om det här att man lagt den här tidsomställningsförvirringen på en söndag ”för att inte så många skall påverkas” Hallå?!?!
Gudstjänst??? Bara undrar?!?
I och för sig, rent hypotetiskt, om det nu skulle vara så att prästen glömt bort det här med tidsomställningen och är i kyrkan en hel timme i förväg så är väl inte det en större katastrof.
Hon skulle förvisso kanske muttra lite över förlorad sömn och så, fila på sin predikan. Men någon större katastrof är det väl inte, rent hypotetiskt.

Någon som vet vad klockan är förresten?