OK, erkännes. Mitt intresse för sport i allmänhet och fotboll i synnerhet är väl inte så överdrivet stort.
Är ärligt talat egentligen hysteriskt ointresserad av huruvida Sverige har gjort mål eller inte i den senaste matchen.
Är ärligt talat egentligen hysteriskt ointresserad av huruvida Sverige har gjort mål eller inte i den senaste matchen.
Men nu är det tydligen någon större turnering på gång och Sverige spelade i fredags en match mot Portugal.
Svenska Handelskammaren här i Wien hade anordnat ett arrangemang där vi kunde bese det hela på storbildsTV. Och då det vankades god mat och trevligt umgänge bortsåg jag från det faktum att jag även skulle tvingas titta på fotboll och beslöt mig för att närvara.
Efter ett tag fann jag mig sittandes bredvid en trevlig gentleman som tillika var Ambassadör för Portugal.
Han har ett brinnande fotbollsintresse och var ytterligt engagerad.
Men när vi började diskutera skillnadena i spelstil mellan Zlatan och någon som heter Ronaldo kände jag mig minst sagt ute på hal is och nöjde mig med att le och nicka.
Hur det än är så när alla andra tittar på samma TV-skärm börjar man själv också titta. Efter ett tag var jag faktiskt ganska engagerad i spelet och liksom min bordsgranne, jublade jag när det blev mål.
Satt som sagt var bredvid en tvättäkta Portugis och insåg efter en sekunds jubel att jag nog borde stönat förtvivlat liksom övriga Svenskar i rummet.
Satt som sagt var bredvid en tvättäkta Portugis och insåg efter en sekunds jubel att jag nog borde stönat förtvivlat liksom övriga Svenskar i rummet.
Inför kvällens match har jag läst på lite. Kan nog fortfarande inte peka ut Ronaldo, men tror mig känna igen Zlatan.
Och så Note to self:
När de Gula gör mål – Jubla.
När de Röda gör mål – muttra
När de Gula gör mål – Jubla.
När de Röda gör mål – muttra
😉