Som jag nämnt några gånger tidigare så sträcker sig alltså församlingen över fyra olika länder. Österrike, Tjeckien, Slovakien och Ungern.
Självklart vill ju då Svenskar lite här och var i området i December fira en ”riktig” advents/lucia gudstjänst. Ni vet det där med traditioner osv.
Det innebär att jag under en intensiv helg far kors och tvärs genom centraleuropa.
Väskan är packad med psalmbok, alba och noterna till Bered en väg (utdrag ur koralboken så att även kompet finns med)
Känner mig lite som en handelsresande. Frågan är i vad?
Gud? Evangeliet? Svenskhet? Traditioner? Ja, vad är det jag ”säljer” egentligen?
Att jobba i en utlandskyrka är ibland väldigt mycket att representera det Svenska och länken till hemlandet och traditioner. Föräldrar kommer till oss, inte för att deras barn skall få höra om Gud, utan för att få höra andra prata svenska.
Och även om en del har en mycket stark och innerlig tro, vet jag också att många kommer till oss, inte för att höra evangeliet, utan för att få äta en kanelbulle och dricka en kopp kaffe.
Samtidigt är och förblir vi en Kyrka. Varje söndag kl 11:00 ringer kyrkklockan och kallar till gudstjänst.
Allt vi gör genomsyras av det bud vår Herre en gång gav oss, att gå ut och göra alla folk till lärjungar.
Jag vet inte, och jag kommer aldrig att fråga, hur många av dem som kommer till oss som har en tro.
Jag vet bara att vi står för och är en Kyrka. Och att vi står för och är Svenska. Och däremellan är det ingen motsättning.
Så vad är jag då handelsresande i denna helg när jag far kors och tvärs igenom centraleuropa? Vad är det jag ”säljer”?
Svar: Sverige, svenskhet, Tro och liv. Evangelium och trygghet, traditioner och förnyelse. Kanelbullar, kaffe, oblater och nattvardsvin.
Kort sagt: Svenska kyrkan i Utlandet.