Kommen som jag är från den kalla nord där att prata med en främling ses som något mycket udda slås jag av Wienarnas vana att hälsa på varandra.
Speciellt tydligt är detta i de mindre butikerna och kaféerna.
Satt härförleden på ett ganska litet café, typ fyra fem bord stort. Vi satt där i var sitt hörn och ägnade omvärlden måhända en förströdd blick nu och då.
Men varje gång någon ny person klev in, hälsade han oss andra med ett Grüß Gott, och varje gång någon gick sa de Auf wiedersehen.
Likaså när jag kliver in i en mindre butik så hälsas man med ett Grüß Gott och jag själv börjat säga Auf wiedersehen. när jag går.
Är en mycket trevlig vana tycker jag. Även om den ibland är lite konfunderande.
Speciellt när man blir hälsad med ett glatt Grüß Gott när man kliver in på restaurangen, för att sedan bli totalt ignorerad. Ni kanske minns min (o)seriösa restaurangguide.
Mest konfunderad är jag dock förmiddagstid. Hur länge säger man Guten morgen och när går man över till Grüß Gott?
Är nämligen ofelbart så att då jag hälsar goda grannar och dylikt med det ena, svarar de glatt med det andra!
En konspiration för att ytterligare förvirra den stackars prästen? 😉