Av olika anledningar har olika former av datorer varit en del av min vardag de senaste 25 åren.
Brukar definiera mig själv som hyfsat datorvan, och då Maken försörjer sig som it-tekniker har till och med vissa tekniska termer fastnat.
Har därför på mina tidigare arbetsplatser allt som oftast varit den som svarat på frågor och kanske till och med löst något problem när dator och människa inte varit överens.
Och ja, jag erkänner!!! Det har väl spelat ett lite lätt överseende leende i mungipan när jag hjälpt någon att klicka på ”skriv ut” eller någon annan för mig självklar ikon.
Ett leende jag nu får svälja, flera gånger om!!!
Uppdaterar glatt appar på telefon och iPad. Sitter sedan och muttrar högt och ljudligt!! Hittar ju ingenting!! Känner inte igen mig!!
Tänker på väninnan som blev förvirrad bara man bytte bakgrundsfärg på hennes dataskärm.
Då log jag överseende. Nu förstår jag henne fullständigt!!!
Tur att jag har en tonåring hemma som kan visa mig tillrätta i denna nya, förvirrande, värld.