Det här med bilar.
Ett nödvändigt ont eller ett roligt nöje?
Idag har jag fått provköra en bil som absolut tillhör den senare kategorin.
En Mitsubishi Outlander PHEV
Eller enklare uttryckt, en snygg elbil!
Förvisso en med en bensinmotor som slår till automatiskt, så att du inte blir sittande ute i intigheten. Klart positiv egenskap!
Vi var två glada damer som äntrade bilen för en provtur. Då det är en ganska ståtlig bil funderade vi ett tag på att hämta bergsklättringsutrustning.
När vi tillslut installerat oss i framsätet vidtog nästa problem, hur vet vi att bilen är igång? En elmotor är ju av naturen ganska tyst.
Instrumentbrädan påminner mest om insidan på en rymdfärja.
Finns små ikoner som blinkar och piper om du kör för nära vita streck på vägbanan, en gps modell större anslagstavla och backsensorer, sidosensorer och visst fanns det en temperaturmätare där också, eller var det bensinmätaren?
Efter en stunds diskussion noterar vi dock en liten lampa med texten ”ready” . Ett försiktigt tryck på gaspedalen bekräftar att motorn är igång och vi glider tyst iväg.
Det enda som hörs är hjulen mot vägen, och med ljuset släckt, går vi in i stealth-mode.
Dock har ju svensk polis vissa åsikter om billjus plus det faktum att det underlättar att se vart man ska köra, vilket gör att vi beslutar oss för att gå ur stealth mode och tända ljusen.
Bilen klarar med fullt godkända betyg både accelartionstest och kurvtagningstest.
Även ett oplanerat test av bromsarna avslöjar fullt fungerande dylika och att säkerhetsbältena är mycket stadiga.
Vårt betyg.
Körglädje: 🙂 🙂 🙂
Lättfattlighet: :/
Accelerationsförmåga: 😀 😀 😀