Det finns små teologiska frågor, till exempel hur många änglar det får plats på ett knappnålshuvud, och det finns stora teologiska frågor, till exempel om kroppens uppståndelse.
Idag är vi inne och nosar på en av de stora, ja kanske största, teologiska frågorna: Nattvarden och i förlängningen Vem Gud är.
Dagens text, Joh 6:48-59 har använts, och används, för att slå folk i huvudet med. Är en av grunderna till, för vi tolkar den olika, att katolska kyrkan och Svenska kyrkan inte delar nattvardsbord. Den har använts som argument för folk av annan tro att döda kristna. Den har använts av kristna för att döda andra kristna. Med den här texten är vi mitt inne i den vibrerande kärnan av Kristendomen. Vi nuddar vi svaret på frågan: Vem är Gud?
Vi backar bandet, och ställer oss bredvid Kristus när han säger dessa ord. Vad rör vi oss i för värld? Vad är sunt förnuft och naturligt och självklart? ”Sunt förnuft” är att du äter inte griskött. ”Sunt förnuft” är att du äter bara koscher, kött från rena djur som slaktats korrekt. Blod konsumeras ej!
Vi har också rörelser, ganska starka och inflytelserika, som driver tanken om gnosis, kunskap. Som landar i tanken att det andliga, kunskap, står över det kroppsliga. Kroppen, köttet, blir något negativt, något som möts med förakt. Som skall tyglas, disciplineras. Det andliga, kunskapen är positivt och det värdsliga, köttet är något negativt. Inte helt olikt det vi ser idag, när intellektuellt arbete värderas högre än det kroppsliga och hård träning ses som något positivt.
Det är världen vi rör oss i. Det är i denna miljö som Kristus säger. Ät mitt kött, drick mitt blod, så ska ni få evigt liv!
Jag kan ärligt inte komma på något Kristus skulle kunna säga i dag som skulle vara lika upprörande, lika omstörtande, lika….stort! Äta hans kött?? Dricka hans blod??? Vill han göra oss till kanibaler??? Jag kan förstå att de som stod runt omkring och lyssnade blev upprörda. Det är ord som fortfarande, 2000 år senare, väcker upprördhet. Som vridits och vänts på för att försöka komma bort från det uppenbart stötande.
Det där, kroppsliga, konkreta.
Men Gud är kroppslig. Gud är konkret!
Vår Gud är inte långt borta. Han är inte en obestämbar, intellektuell, andlig tankekonstruktion.
Vår Gud doftar svett och jord. I Kristus blev Gud människa. Vaknade morgontrött, hade huvudvärk. Kände solens strålar mot ansiktet, doften av regn. Skrattade, grät, blev arg, blev ledsen, lycklig och glad.
”-Ät mitt kött, drick mitt blod” – Låt Gud bli en del av dig. Ta emot Gud i ditt liv. Inte andligt och intellektuellt utan i din kropp.
Blir brödet och vinet Kristi kropp och blod om en stund när jag läser instiftelseorden, som Katolska kyrkan säger? Eller blir brödet och vinet Som Kristi kropp och blod, som den Lutherska kyrkan lär? Vem av oss har rätt?
Helt ärligt? Jag vet inte. Jag vet inte vad exakt som händer med brödet och vinet när jag läser orden. Bara att någonting sker. Jag vet bara att i nattvarden möter jag min gud, konkret, påtagligt, fysiskt!
Vem är då värdig att ta emot nattvarden? Ingen, och alla! Ingen av oss kan i sanning förstå det som sker. Just därför får vi alla i nåd ta emot. Stora som små. Gud blev människa, blev kött, blod, senor, hud, vävnader och ligament. I honom får vi bli Kristna, i både tanke, själ och kropp.
Kristendomen är inte en intellektuell tankekonstruktion. Att leva som kristen är att med din kropp ta emot, möta Gud i nattvardens bröd och vin. Att leva som kristen är att med din kropp ge. Ge ett leende till dem du möter. Låta dina stämband vibrera och ge röst åt dem som inte har. Sträcka ut din hand och trösta den som gråter. Lyssna till dem som behöver någon som hör. Låta dina händer arbeta för dem som inte kan.
Att leva som kristen är att ge andra det Gud gett dig. Att du är älskad, omsluten och sedd.
Amen