Har skrivit om det förut, och idag var det dags igen.
Om jag förstått det hela rätt så började det som en reklamgrej för en tidning, men har nu vuxit till en väl etablerad institution.
Jag talar om ”Womans day” då mer eller mindre alla affärer som riktar sig till kvinnor, kläd, sko, skönhet osv har speciella erbjudande och rabatter.
Vanligast är så mycket som 20% rabatt på allt i affären.
Vill ju inte påstå att jag är den enda kvinnan i Wien som är ute och shoppar idag.
Men hur roligt jag än tycker att det är att göra trevliga fynd kan jag ändå inte förundras över att en speciell kvinnodag här i Wien är inriktad bara på shopping.
Kvinnosynen bakom reklamen: att kvinnor älskar att shoppa och att göra sig vackra, känns lite….förlegad.
Måste det ena utesluta det andra? Måste en ”kvinnodag” antingen handla bara om lyx och flärd och yta, som idag, eller bara om förtryck, våld, kamp och rättigheter som 8 mars lätt blir. (Internationella kvinnodagen) ?
Min förkärlek för skor, helst sådana med klack, har fått många att tro, och en del till och med säga rent ut, att jag är så långt från feminist man kan komma. Att jag tycker tingens ordning är som det skall vara och kvinnan är underställd mannen osv.
Dom kunde inte ha mer fel!
Men jag skall här inte rada upp alla mina argument, alla mina brinnande tal för att låta barn leka med precis vilka leksaker de vill, länkar till alla artiklar som visar att skillnader mellan individer är större än de mellan könen, att det inte finns typiskt ”kvinnligt” eller ”manligt” osv.
Jag bara undrar, Varför måste jag hela tiden välja?
Är det så konstigt att både tycka om lyx, flärd och mode, och samtidigt tycka att individen, inte könet, är det viktiga?
Kan man vara feminist, även om man har högklackat?