Står i lugn och ro och väntar på spårvagnen. En ung man med lite för stor kavaj (lånad?) ser lätt stressad ut där han kommer småjoggande
Med vild blick ser han sig omkring, får syn på de spegelblanka sidorna vid hissen och halar upp en slips ur kavajfickan.
Med hastiga blickar på klockan, och under allt tydligare muttrande försöker han få till en enkel slipsknut.
Tar inte många sekunder innan det är uppenbart att denne unge mans förtrogenhet med slipsknutar och hur dessa knyts inskränker sig till möjligtvis en hastig blick på ett tidningsurklipp. Det går helt enkelt inte så bra för honom.
Svetten pärlar på den allt mer rynkade pannan och även mina begränsade språkkunskaper säger mig att orden som muttras inte direkt handlar om rosor och små fjärilar.
Svetten pärlar på den allt mer rynkade pannan och även mina begränsade språkkunskaper säger mig att orden som muttras inte direkt handlar om rosor och små fjärilar.
Vid femte misslyckade försöket förbarmar jag mig och går dit och knyter slipsen år honom. Hans från början lite lätt chockade ansiktsuttryck förbyts till ett tacksamt leende. När jag sitter på min spårvagn är det sista jag ser hur han rättar till slipsknuten och kammar till håret.
Betvivlar att han kommer läsa denna blogg, men önskar honom lycka till på vad det än var han skulle till, som krävde slips, och tipsa honom om sidan ”Knyta Slips” nästa gång det är dags. 😉
Betvivlar att han kommer läsa denna blogg, men önskar honom lycka till på vad det än var han skulle till, som krävde slips, och tipsa honom om sidan ”Knyta Slips” nästa gång det är dags. 😉