De finns överallt. Var och varannan människa man passerar på stan har dem. På tunnelbanan, på bussen, i kön i affären.
Jag talar så klart om hörlurar. Dessa tingestar som verkar vara oundgängliga för en del människor för att var de än är kunna lyssna på sin favoritmusik, eller måhända är det intressanta böcker som avlyssnas? Kanske lyssnade den unge mannen i läder och nitar på tunnelbanan nyss med spänning på sista kapitlet i Kafkas ”Processen”?
Vem vet?
Har dock, efter helt ovetenskapliga studier, notera tre distinkta kategorier i vilka man kan dela upp dessa lyssningsinstrument. Alla med sina typiska karaktärsdrag. (Notering: Detta är alltså endast en grov uppdelning av ett enormt stort forskningsfält 🙂 )
Kategori ett kan vi kalla ”De diskreta”
De kännetecknas av små diskreta så kallad in-ear-hörlurar. Små tingestar som man, precis som namnet antyder, stoppar in i örat. Det enda som avslöjar bäraren är den lilla sladden som slingrar sig bort till telefonen.
Nu finns det dock en underkategori till dessa ”Diskreta”. Vi kan kalla dem ”Generöst diskreta” De verkar nämligen antingen ha satt i lurarna åt fel håll, eller ha katastrofalt dålig hörsel. De delar nämligen generöst med sig av den musik de för tillfället lyssnar på till alla som sitter runt omkring. Man kan ibland fundera över huruvida någon musik över huvud taget riktas i rätt riktning, dvs in i bärarens öron.
Den andra kategorin är mer av stilen ”Big is Beautiful”
Här finner vi människorna som absolut inte skäms för att visa upp sig. Hörlurarna är klassiska stora muffar utanpå både keps och öron. Vissa exemplar, som hör till det mer volumiösa slaget ser ut att kunna dubblera som sido-krockskydd. Färgskalan är diskret brun, grå eller svart och bärs alltid med minen att dess ägare vet lite mer än vi andra om amplituder, equlaizer och brusreducering.
Sista kategorin kan vi kalla ”Påfåglarna”
Här hittar vi också de stora hörlurarna. Men till skillnad från BiB-kategorin är det här en explosion i färger. De mest avancerade ståtar med glitter och mönster på både hörlurar och sladd. Dessa extroverta påfåglar bemöts med ett illa dolt förakt av de renläriga BiB, om de någon gång möts. De skiljer sig nämligen åt även då det gäller gruppernas demografi.
En liten notering då det gäller ”påfåglarna” är att de sällan verkar de facto lyssna i hörlurarna, utan de är mer en chick accessoar till en för övrigt ganska påkostad och ofta glittrig utstyrsel,
Själv stänger jag ute omvärlden med hjälp av Farbror Bach och ett par vita, små diskreta tingestar som följde med senaste äppelköpet.