Som utlandssvensk blir man ibland lite splittrad. Som det här lilla begreppet ”hemma” till exempel.
Befinner mig just nu hemma i Härnösand. Lite lagom kaos just i dag när vi håller på att packa för att försöka få med allt som vi behöver hemma i Wien. Vill inte lämna det välkända här hemma, men längtar ändå hem till Wien. Jadå, är precis så förvirrande som det låter!
Börjar så sakteliga inse att ”Hemma” numera inte är en fysisk plats på planeten Tellus, utan två. Med 1609 km emellan. (2180 om man kör bil)
Vart vi än är, saknar vi en del av ”det andra” Samtidigt, eller kanske just därför, uppskattar jag ännu mer det som finns runt omkring mig där jag just för tillfället är.
För vad är ”Hemma” om inte den plats där jag känner mig trygg, kan slappna av, vara mig själv.
En plats där jag känner igen mig, och där jag möter förståelse.
Förvirringen, speciellt hos dem jag möter, när jag pratar om Hemma i Härnösand och Hemma i Wien, kvarstår. Men jag ser dessa mina dubbla hem som en oerhörd förmån. Och jag hoppas att de som hittar till Svenska kyrkan i Wien, även de skall känna det som Hemma, fast vi är utomlands. 🙂