Sitter på ett av Wiens många caféer och kan inte låta bli att fascineras och imponeras av kyparna. Kan till viss del ha förståelse för de mer surmulna exemplaren som man stöter på här i stan. För jobbet ifråga är absolut inte lätt.
Utan att blinka växlas det mellan Tyska, Engelska, Ungerska, lite franska och jo, det dök upp lite spanska där också.
En glad turistgrupp vill att han skall ta ett kort på dem.
Ett barn behöver distraheras för att inte riva hela stället med sina skrik och utbrott. Föräldrarna är döva för omvärlden i allmänhet och sitt barn i synnerhet. Ivrigt studerar de menyn och sedan överöser de kyparen med diverse frågor och ändringar i beställningen.
Några äldre damer kommer in och tar god tid på sig att välja bord. Nej det bordet stod för nära fönstret, vid detta bord är det ett elakt kalldrag, det var för trångt. Tillslut blir de nöjda och beställer in en flaska Sekt. De lär nog bli kvar ett tag.
Ett par Pompösa män, uppfyllda av sin Viktighet, gör entré, och måste diskret styras bort från det redan bokade bordet.
Utan att darra på manschetten hanterar kyparna alla möjliga och omöjliga situationer.
Allt utfört med ett leende på läpparna. Det är så att man inte kan låta bli att imponeras.