Festen är över. Idag börjar fastan. Många är nyfikna på detta med fastan och jag får många frågor. Vad är Fastan egentligen? 40 dagar av bot och bättring, gråt och tandagnisslan? Dags att klä sig i säck och aska och högtidligt förklara, helst med lite lagom helig min, att man minsann avstår från både det ena och det andra för nu är det fasta!? Nja, en sanning med modifikation.
Fastan är för mig en tid av självreflektion. En tid när jag får fundera över mitt liv. Vilka val jag gör. Vad jag prioriterar eller inte. En hjälp i detta kan vara att medvetet välja bort något som inte är livsnödvändigt. Till exempel choklad, kött, alkohol eller något annat. Det viktiga är inte vad jag avstår ifrån eller inte. Det viktiga är vad jag använder tiden till. Fastan är en tid när jag har chans att se mig själv i spegeln och fundera över hur jag lever mitt liv och på vilket sätt det står i samklang med hur Gud vill att jag skall leva mitt liv. En tid av stillhet och eftertänksamhet.
Vad innebär Fastan för dig?