Har väl knappast undgått någon att det finns ett antal cafeer i Wien. Staden har en lång och stolt tradition av dessa inrättningar. En instution som i mångt och mycket har fungerat som Wienarnas vardagsrum. Ett ställe där intellektuella, eller de som anser sig vara det, kunnat samlas och bryta ideer mot och med varandra. Många romaner, både publicerade och opublicerade dito, har sett dagens ljus till kaffekoppars skrammel.
Ett cafébesök, helst då på något av de klassiska dito, står därför på det flesta turisters ”att göra”-lista. Något som märks då man tittar ut över valfri cafélokal. Numera är det inte tummade anteckningsböcker som landar på caféborden utan välvikta turistkartor och parlörer.
Förvirrade turister försöker förstå skillnaden mellan en Wiener Melange och en Cappucino samt hur man gör för att få kontakt med kyparen. Än mer förvirrad torde den stackars turisten bli när han eller hon stavar sig igenom beskrivningen av cafét som just besöks. Ty det café det just nu sitter på ståtar nämligen med att vara det mest genuina och mest ”riktiga” caféet i Wien. Precis som alla andra caféer de råkar besöka under sin vistelse i denna stad. Nu är detta inget att hänga upp sig på allt för mycket. Många av de klassiska cafeerna öppnade nämligen ungefär samtidigt. Så lite som i Gränna, där du varannan meter kan köpa ”Äkta Gränna polkagrisar” kan du i Wien enkelt slinka in på ett klassikt, äkta och genuint Wienercafé.
Så var det då skillnaden mellan Wiener Melange och Cappucino. Därom tviste fortfarande de lärde. 😉