Tvingande omständigheter (Läs: Arbete i en utlandskyrka med väldigt få personal) gör att jag med jämna mellanrum tar på mig informatörens roll och försöker skapa affischer etc. Mitt vapen i denna strid brukar vara InDesign. Men av olika anledningar var jag denna gång tvungen att vända mig till det ack så berömda programmet Photoshop. Ett program som jag in i det längsta försökt undvika. Varför? Tja, om du gillar Photoshop och tycker det är jätteenkelt att arbeta i, sluta läs här!
Om du anser att Photoshop är kreerat av elaka små gröna smurfer som medvetet lagt in helt ologiska funktioner och har ett sadistiskt sinne för humor när de namnger dessa funktioner, fortsätt läs!
Jag sätter mig lugnt tillrätta och öppnar ett nytt fint dokument. Eller ”Canvas” som det då heter på Gröna-elaka-små-smurfer-språket. Ganska snart börjar programmet prata om ”lager” och ”masker” och ”arbetsyta” Jag menar, vad är egentligen ”kanaler”?
Lyckas i alla fall efter intensivt klickande, ackompanjerat av ej så prästerliga versioner av svenska språket tillslut få en av mig utvald bild att placera sig där jag vill på denna ”canvas” Nästa bild jag lägger dit är dock tyvärr i helt fel storlek. Nu pratar vi inte några millimeter för stor. Utan Täcker hela pappret och halva skärmen-för stor.
Hur krymper man en bild i Photoshop?
Någon, närmare bestämt min käre Make, har sagt att Photoshop är logiskt. Det logiska för mig är att dubbelklicka på den bild jag vill arbeta med. Uppenbarligen går jag och Gröna-elaka-små-smurfer inte efter samma logik.
Gröna-elaka-små-smurfer-logik är att man på en heeeelt annan del av skärmen skall klicka på det ”lager” som hör till den bild man vill arbeta med. Efter denna lilla manöver kan jag nu markera min allt för stora bild och ändra storleken på den. Jag fördjupar mig inte så mycket i Gröna-elaka-små-smurfer-logiken, eller avsaknaden därav, utan försöker istället få bilden att anta rätt storlek.
Visste ni om att om man ändrar storleken på en bild är det väldigt noga att man även behåller proportionerna i bilden? Om inte riskerar alla att se ut som speglarna i lustiga huset. Ska inte gå in på Gröna-elaka-små-smurfer-logiken i hur man åtgärdar det problemet. Låt oss bara konstatera att Chopin inte kunde komma på krångligare fingersättning…
Efter några svettiga timmar där mitt blodtryck nått oanade nivåer, familjen flytt till säkrare mark på närmaste café och församlingens Photoshop-expert med oändligt tålamod guidat mig via telefon är så min bild tillslut klar.
Visar så stolt upp mitt mästerverk!
Möts av kommentaren: ”Mmmm Vad tror du om att…..?”
I fortsättningen kommer församlingens affischer bestå av enbart text! Inga bilder!!! 😉