När man bor utomlands har folk hemma i Sverige en tendens att tro att man är på ständig semester. På sätt och vis kan jag förstå tankefelet. Utomlands är ju lika med semester för de flesta Svenskar. Och att då bo utomlands måste ju då innebära ständig semester? Fel! För även om vi inte kommer att bo här för evigt, så är detta just nu ”hemma” med allt vad det innebär av glädje och sorg, vardag och fest, skitiga strumpor, sopor och rutiner.
Likaså verkar folk hemifrån Sverige som kommer på besök (och alltså själva är på semester) tro att vi har tid och lust att släppa allt vi har för händer och agera personliga guider under deras vistelse i området. För självklart har vi både tid, lust och kunskap för att kunna guida alla runt allt här i stan. (OBS; föregående mening innehåller ett visst mått av ironi)
Fascinerande många människor som man haft mer eller mindre kontakt med hemma i Sverige verkar betrakta vårt hem här som ett billigt (läs:Gratis) alternativ till hotell. Jo, vi umgicks när vi bodde i Sverige och ja, vi är vänner. Men det betyder inte automatiskt att jag har tid eller lust att ha er sovande i mitt hem en vecka bara för att ni inte vill lägga pengar på ett hotell.
Behöver jag nämna att dessa individer blir ytterligt besvikna när de inser att vi inte kommer erbjuda dem att sova över här och att vi gärna tipsar om olika sevärdheter men troligen inte kommer följa med dem då vi har både jobb och skola att sköta. Jag fascineras fortfarande över att vi måste förklara att vi faktiskt jobbar här. Att de som har semester kommer in i vår vardag. Mest fascinerande är alla gånger jag måste förklara att Nej, jag är inte ledig på helgen. Speciellt inte söndag kl 11….
Är då alla våra besökare sådana och består hela vår bekantskapskrets av smygsnyltare??
Absolut inte! Många av våra vänner förstår, accepterar och respekterar att vi lever här och inte kan släppa allt bara för att just de kommer. Majoriteten av de som besöker oss är kloka individer som förstår och respekterar. Goda vänner som vi gärna ser komma på besök. 🙂 Men så var det dom andra…..
Kom i samtal med en annan utlands-svenska om just detta och beklagade mig lite. Hon kände igen problemet! Klappade mig lite tröstande på axeln och sa ungefär: ”Knepet är att koncentrera sig på de goda vännerna, glömma smygsnyltarna och glädja sig åt att du nu vet vilka som är vilka!” 🙂