Har konstaterat att det är svårt att skriva predikningar.
Nu menar jag inte bara de teologiska implikationerna och utmaningen att dels finna kärnan i texten, dels sammanfatta och utlägga den på ett sådana sätt att människorna som lyssnar känner ett tilltal och att de blir berörda.
Utan jag tänkte mer på det rent konkreta hantverket. Att sätta sig ner och knacka fram predikan på datorn.
Problemet är nämligen Var någonstans jag sitter bäst och gör detta.
Hemma är ingen bra idé. Damråttorna i hörnen är alldeles för gapiga och börjar bli allt svårare att ignorera.
Expeditionen nere vid kyrkan? Nja, får sällan sitta ifred plus att den är överbelamrad och det finns alltid annat att göra som pockar på uppmärksamheten.
Något av Wiens alla caféer då? Mången roman har ju faktiskt fötts i dessa lokaler. Jo, förvisso. Och det händer väl någon gång att jag sätter mig på därtill lämpligt café. Dock tittar de så konstigt på mig om jag inte beställer något, och de där kakorna såg ju väldigt goda ut….och varför inte en till? Kort sagt: Arbeta på café må vara mysigt och får en att känna sig så där lite chicht hipp. Men resultatet blir tyvärr att mitt midjemått ökar i takt med att plånbokens minskar.
Kvar återstår Biblioteket. Närmare bestämt Nationalbiblioteket på Heldenplatz, som är komplett utrustat med böcker(!) sura bibliotekarier med arga blickar, och stora tysta läsesalar där studenter sitter på rad och desperat försöker plugga till nästa tenta.
Ja, och så jag då…..som höjer medelåldern med si så där 25-30 år.
Försöker göra mitt bästa för att se ut som att jag hör hemma där och att rynkor och eventuellt gråa hår bara är resultat av en extra vild utekväll. Avslöjas dock obarmhärtigt när jag reser mig upp och alla leder knakar och knäpper som vilda kastanjetter. Läkarstudenterna vädrar morgonluft och slår snabbt upp Osteoporos i sina böcker medan juridikstudenterna lite diskret kollar de legala komplikationerna om jag skulle falla död ner över deras böcker.
Själv muttrar jag något om Predikaren 11:9, innan jag rättar till läsglasögonen och fortsätter med arbetet. 😉