”10 enkla tips till ett bättre och lyckligare liv.”
Man behöver inte leta länge i tidningshyllan eller på nätet innan man trillar över tips och råd om hur man skall bli smalare, lyckligare, mer effektiv, smartare, få mer gjort samtidigt som man får mer tid över och kom ihåg att stanna och lukta på blommorna, baka långjäst surdegsbröd, uppfostra ekologiska barn och ta dig nu liten egentid och skäm bort dig själv samtidigt som du bjuder in till en perfekt middag med hemlagad tårta och egenkokad saft. Självklart driver du också en framgångsrik blogg och lägger ut snygga bilder på Facebook och Instagram.
Ni känner igen det? Den där sociala pressen om vad man bör och ska göra och vara för att uppfylla någon slags diffus idealbild.
Det här är inget nytt. Otaliga generationer, framförallt kvinnor, före oss har levt under pressen att kunna visa upp det perfekta hemmet med krusade örngottsband och välorganiserade linneskåp samtidigt som männen är framgångsrika på jobbet och barnen väluppfostrade och artiga. (För av någon anledning är tydligen även detta kvinnans ansvar?)
Jag skulle gissa på att även under Jesu tid var det samma sociala press på att kunna visa upp det perfekta hemmet.
Vi landar i texten, Marta och Maria, två systrar. De har också en bror, Lazarus. Men han nämns inte här. De, eller framförallt Marta, bjuder in Jesus till sig. Notera, är nu inte bara Jesus som kommer dit, utan hela gänget. Lärjungar och alltihopa. Jesus är ganska känd vid det här laget. Och jag kan tänka mig att Marta känner pressen att visa upp det perfekta hemmet. Vara den perfekta värdinnan som ser till att alla trivs, att alla har något att dricka och att maten smakar bra och räcker osv.
Men så släpper hennes syster Maria allt och sätter sig ner och lyssnar. Det är nog lätt att tänka sig hur Marta står där och slamrar med disken. Inte säger något, men den där mentala tankeöverföringen ni vet. När man tycker att den andre borde väl fatta! Maria verkar vare sig se eller förstå. Eller så bryr hon sig bara inte? Tillslut tappar Marta tålamodet. Men istället för att gå direkt till Maria och säga något i stil med ”Jag vill att du hjälper mig” så går hon omvägen via Jesus. Lite martyr-liknande så där och fiskar efter sympati.
Jag känner igen mig så väl!!
Jag känner igen mig i Martas engagemang och vilja att göra bra. Bjuda på det bästa! Det perfekta!
Jag känner igen mig i Marias glömska av disk och städning och andra världsliga ting.
Jag känner tyvärr igen mig i Martas rädsla för att konfrontera direkt utan att istället gå den fega omvägen via auktoriteten.
Jesu ord blir till mig. ”du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs”
Har ni hört uttrycket: Gör det som är viktigt, inte det som är brådskande! Vad är då egentligen viktigt?
Svar: Gud! Framförallt Min relation med Gud I den finner jag relationen med mig själv. Det är först när jag har en god relation med mig själv som jag också kan få en god relation med andra.
Gör det som är viktigt, inte det som är brådskande! Idag är våra almanackor fulltecknade. Vi stressar runt i jakten på det perfekta livet. Vi putsar och fejjar, i våra hem och på bilden av oss själva som vackra och framgångsrika. Och vi glömmer bort att göra det som är viktigt.
Maria valde att stanna upp. Att lyssna. Att jobba på sin relation med Gud, och i och med det relationen med sig själv. Och det är där vi måste börja! Det är så lätt att börja med dekorationen på tårtan. Fastna i det yttre. Det som ser bra ut. Lätt att tro att en fulltecknad almanacka är ett tecken på ett fullödigt liv. Att det perfekta hemmet = perfekta livet Men vi måste göra som Maria. Bygga från grunden. Börja i det som är viktigt! Börja i relationen med Gud! Som kyrka, Som församling och Som människa