Det är insidan som räknas. Även om vi själva allt för sällan lever efter det så vet vi att det är sant. Hur många gånger har vi inte sagt det både till varandra och till våra barn. Att det är insidan som räknas. Att det du tänker, säger och gör är så mycket viktigare än hur du ser ut, hur fort du springer, hur högt du hoppar, hur snygga kläder eller storleken på nämnda kläder. Det viktiga, det som räknas, är insidan.
Vännerna som bar sin kamrat till Jesus visste. Det var inte så mycket med deras väns utsida. Förlamad. En krympling. Men han är fortfarande deras vän. Han har en insida som räknas.
Så säger Jesus de berömda orden. ”Dina synder är dig förlåtna!” Fariseerna blir på vanligt sätt upprörda. Endast Gud kan förlåta synder. Och Jesus utmanar dem: Vad är lättast, att säga ”Dina synder är dig förlåtna” eller ”Ta din bädd och gå” Det vill säga, vad är lättast? Att hela själen eller att hela kroppen.
När man mår psykiskt dåligt önskar man ibland att det syntes på utsidan. Alla ser, förstår och tar hänsyn till någon som går med armen i gips eller hoppar på kryckor. Men när själen gör ont så syns det sällan på utsidan. Man slåss inte bara med smärtan i själen utan också en oförstående omgivning som tycker: Men du ser ju ut som vanligt?!
Alla ser och agerar om de ser någon slå någon annan. Men när det är orden, blickarna som sårar är det mycket svårare att se och förstå. Ibland förstår man inte ens själv. Förstår inte att orden jag sa sårade. Eller att jag blev sårad av de ord som sades, man mår bara dåligt. Att läka sådana sår tar tid och är svårt
Jesus vet, ser och förstår. Han vet att det är mycket svårare att läka någons själ än hans kropp. Han vet också att insidan är viktigast. För om min själ är trasig, så kvittar det hur hel min kropp är. Därför börjar han med insidan. Med att läka den lame mannens själ. Med att säga, Dina synder är dig förlåtna. Både de synder du gjort mot andra och de du gjort mot dig själv.
Ibland är vi den lame mannen, som blir burna av våra vänner fram till Gud. Ibland får vi hjälpa varandra och bära, så som vännerna bar. Trons kraft ligger i att vi i vår svaghet vet att Gud kan rädda vår själ. Kan läka våra sår, även de som inte syns. Att det är insidan som räknas.