Vi känner alla igen den. Julkrubban. Födelsescenen. Ni vet, det lilla stallet, Barnet i krubban, Den unga mamman, Josef, Änglar Hästar, Åsnor, Oxar, Får och Herdar och vise män med kameler och ibland till och med elefanter. Allt från de enklast möjliga krubborna med bara antydda figurer till hela landskap i naturlig storlek. De minsta jag sett ryms i en tändsticksask. Men även dessa minsta små krubbor innehåller alltid minst tre figurer. Jesusbarnet, Maria och…Josef. Just Josef glöms ofta bort. Han blir liksom en bifigur när allt ljus är på den nyfödde Jesus och den unga Mamman Maria. Så står han där, lite i bakgrunden. Josef, Snickaren. Ändå är han så oerhört viktig för hela historien.
För utan honom skulle historien aldrig kunna berättas.
Låt oss backa bandet lite. När Maria några månader tidigare berättar att hon blivit havande genom Helig Ande kan man förstå att Josef hyser vissa….tvivel och därför funderar på att skilja sig från henne. Genom en dröm får han dock klart för sig att han kan lita på henne och står fast vid sitt löfte att gifta sig med henne. Detta är väldigt viktigt. Det ger legitimitet åt den nyfödde Jesus. Han får ett namn, en plats i samhället och det skydd detta ger. Josef är dessutom utav Davids släkt och har ett arbete. Så när Josef går med på att bli Jesus Styvfar, att adoptera honom helt enkelt, ges han också en plats i samhället.
Tänk om Josef hade sagt Nej. Om han valt att avstå. Då skulle Maria blivit ensamstående ung mamma utan möjlighet till försörjning. Troligtvis utkastad av sin familj. Fått leva på gatan.
Det är inte så att Josef är osedvanligt rik eller välbärgad.
Skulle man översätta till dagens situation skull vi nog säga att han är en typisk medelsvensson. Ändå är han beredd att ta emot och sörja för ett barn som inte är hans eget. Tillsammans gör det resan till Davids stad, Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria. Mer officiellt kan det inte bli. Josef ställer upp och ger sitt beskydd till detta barn, som han vet inte är hans eget. Men det spelar ingen roll. Han ger skydd till någon som behöver hans beskydd. Han ställer upp och hjälper den behövande. Han hjälpte till på det sätt han kunde.
Ibland, eller ja, ganska ofta, ställs frågan; Vem är Jesus idag? Var skulle Jesus födas om han föddes idag?
Men låt oss flytta fokus lite och fundera: Vem är Josef idag? Vem har mandat, position och möjlighet att hjälpa någon som riskerar att bli utsatt till att få det bättre? Vem är den enkla människan, som kanske inte har ett överflöd, men en plats i samhället. En inkomst, som även om den inte är stor, räcker och kanske till och med blir lite över. Vem är idag beredd att sträcka ut en hjälpande hand till beskydd och stöd till dem som behöver vår hjälp?
Vi!
Alla kan inte vara Johannes döparen som ropar i öknen. Men alla kan vi vara Josef som hjälper till där vi kan, utifrån våra specifika förutsättningar.
Jag tittar på krubban. Josef står kvar där lite i bakgrunden. För den som hjälper, som stöttar, gör ofta det. I tysthet. Utan stora ord eller braskande rubriker. Men de är ack så viktiga.
För utan dem skulle historien aldrig kunna berättas.
