De finns överallt. På nästan varje gata. I varenda stadsdel. Ibland flera stycken tillsammans, ibland bara några få enstaka. Men de finns där. Tysta ropar de ut sitt budskap. Får oss att snubbla till. Stolperstein eller Snubbelstenar som det kan översättas med.
Det är minnesmärken över dem som blev deporterade under Nazismens styre. Män, Kvinnor och Barn som inte passade in i det perfekta samhälle Hitler med anhang ville skapa. Stenarna markerar den sista självvalda adressen de levde på. Innan de tvångsförflyttades och mördades.
Alla berättar de en historia. Påminner oss om att de som rensades ut, som inte passade in, var vanliga människor som du och jag. Grannar, klasskamrater, arbetskamrater. Vanliga familjer, som bara hade oturen att av någon anledning inte passa in. Anledningar de oftast inte ens kunde råda över själva. Som till exempel lilla Denny, som den 12 december, fyra år gammal, skickades till en säker död i Auschwitz.
Inte för något han gjort, utan för att han föddes av föräldrar som de styrande ansåg inte passade in.
Är steget till dagens situation och debatt runt flyktingar, asyl osv för långt? Är det att övertolka, dra för stora växlar och ropa ”varg” där det inte finns någon?
Ja, i det att man, mig veterligen, idag inte skickar folk till koncentrationsläger för att mördas.
Nej, i det att även idag diskuterar vi Vem som ska ha rätt att vistas i vårt samhälle. Inte utifrån vad de gjort, utan utifrån var de kommer. Vilka deras föräldrar är.
Dessa snubbelstenar fyller idag en extra viktig funktion. Nämligen att få oss att stanna upp. Fundera, inte bara över vad som hände då, utan även vad vi gör här och nu, idag. Att ställa oss frågan; vilket samhälle vill vi skapa, och hur?
Idag den 27 Januari är det förintelsens minnesdag. För 74 år sedan befriades Auschwitz. De sista levande vittnena till denna mörka tid håller på att försvinna. Skrämmande många försöker idag hävda att det aldrig hänt, att det är överdrivet.
Men vi får aldrig glömma! Vi får aldrig låta det hända igen!
#neveragain #WeRemember
Minnesstenar över en hel familj
