Jag har länge funderat, Vad sa de egentligen till varandra, på väg ner från berget. Abraham och Isak. Hur lät samtalet dem emellan? Hur förklarade Abraham att han varit beredd att offra sin son? Förstod Isak vad som hade hänt? Hur nära det var? Vad sa han till sin far? Vad sa Abraham till sin son, där, på väg ner från berget. Kunde Isak någonsin förlåta Abraham? Kunde Abraham någonsin förlåta sig själv för det han nästan hade gjort? Och vad sa de till Sara, Isaks mamma, när de kom hem.
Frågorna är många, och jag funderar fortfarande, Vad sa de egentligen till varandra, där, på väg ner från berget.
Dagens tema är Försonaren. Det som så lätt glider över till att bli Förlåtelse. Försoning och Förlåtelse. Vad handlar det om egentligen?
”Lär dig livets svåra gåta, älska glömma och förlåta” stod det på en bonad hemma hos Farmor. Men handlar försoning om förlåtelse? Och är förlåtelse samma sak som att glömma? Det är så lätt att se Förlåtelse som det stora suddgummit. Jag förlåter dig och vi suddar ut det som har hänt och det är som att det aldrig existerat. Är det så? Och är Försoning och Förlåtelse samma sak?
Nej!
Att försonas, med sig själv eller andra, handlar kanske mer om accepterande och erkännande. Att erkänna det som har hänt. Sin egen del i det och andras del.
Vad var min del i det som hände? Vad var andras del? Vad var det som hände?
Se med öppna ögon. Och i det ligger också ett accepterande. Notera, att acceptera Att något har hänt, själva händelsen, innebär inte automatiskt ett godkännande av händelsen. Jag kan acceptera och erkänna att jag blir utsatt för ett våldsbrott, men jag kommer aldrig tycka att det är bra. Isak, på väg ner från berget, ser, accepterar och förstår vad Abraham har gjort eller var på väg att göra. Men att Isak accepterat och försonat sig med tanken, behöver inte betyda att han tyckte det var bra det som skedde.
Försoning är svårt. För det handlar om att se med klara ögon. Att orka se även det jobbiga och svåra. Det som skaver och gör ont.
Isak kommer se på sin far med nya ögon. Kommer han att lita på honom någonsin igen? Vi vet inte. Och Abraham, vad tänker han när han ser sig själv i spegeln på kvällen?
Den som vi oftast har svårast att försona oss med, Att förlåta, är oss själva. Vad har jag gjort? Vad är min del i det som händer och sker? Att försonas med sig själv. Vi är på samma gång både Abraham och Isak på väg ner från berget.
Hur lyder vårt samtal på väg ner från berget?
Hur lyder ditt samtal? Med dig själv och med Gud.
Med Vem och med Vad behöver du försona dig?