En intressant bieffekt av att som undertecknad röra sig mellan olika länder är språken. Nu tänker jag inte så mycket på språken som talas runt omkring mig där jag för tillfället befinner mig. Europas storstäder är alltid en blandning av olika språk och kulturer och på tunnelbana och buss kan man höra både 2 eller 3 språk oavsett om en befinner sig i Stockholm eller Berlin.
Nej, jag tänker på språken på mina små tekniska prylar. Appar och andra program har laddats ner i olika länder och med olika inställningar. Och de har en tendens att så att säga behålla sitt modersmål.
Följden har blivit att jag just nu växlar mellan Engelska, Tyska, Svenska och det senaste tillskottet; Nederländska.
Så till exempel pratar Officepaketet på datorn Engelska med mig. Telefonen håller sig till Svenska, såvida inte jag vill kolla nästa bussförbindelse då den snabbt byter till Tyska. Fast om jag kollar dylika förbindelser i Rotterdam får jag snällt stava mig igenom det hela på Nederländska.
Jag vet, nu kommer den tekniskt kunnige påpeka för mig att det går att ändra språkinställningar osv. Men faktum är att även om jag med jämna mellanrum muttrar ganska högljutt över vissa språkförbistringsproblem, så är det trots allt ganska lärorikt.
Bland annat har jag lärt mig vad ”Ångra” heter på diverse olika språk samt ”Ja, jag har läst och accepterar villkoren” (Även om det sista nog är vår tids vanligaste lögn. Jag menar, är det _någon_ som verkligen läser igenom villkoren innan man klickar på OK?)