Sedan en tid tillbaka är det obligatoriskt med munskydd när man färdas per kommunala medel här i Nederländerna.
Detta har medfört att man nu kan beskåda dessa tingestar i de mest differentierade varianter, både vad det gäller utformningen, design och på vilket sätt människor bär dem.
Som alltid utkristalliserar sig snart några olika typer och karaktärer.
Vi har till exempel Den modemedvetna. Munskyddet är formsytt och sitter perfekt. Självklart färgmatchat med den övriga outfiten.
En annan vanligt förekommande är Apoteksmunskydden. Ni vet de ljusblåa pappersvarianterna som egentligen är för engångsbruk men som nu ses åka upp och ner ur fickor eller hänga runt halsen i väntan på att hastigt sättas fast över näsa och mun när det är dags att kliva på tåget eller bussen.
Näsa och mun ja….fascineras av dessa som verkar ha tagit fasta på att det heter munskydd och väljer att endast och allena täcka munnen, men andas fritt genom näsan. Hur och med vilken logik dessa människor tänker är för mig en gåta?
De hemmagjorda varianterna bestående av konstfärdigt vikta näsdukar eller halsdukar får ofta höga kreativitetspoäng. Stilpoäng till den muslimska dam som med några enkla handgrepp förvandlade sin Hijab till att även uppfylla krav för munskydd.
Noterade att personalen från det bolag som sköter om lokaltrafiken numera har utökat sin uniform med matchande munskydd, inklusive logga.
Den manliga delen av befolkningen verkar ha gått förbi närmaste byggvaruhus. Här dominerar nämligen de vita ansiktsmaskerna med ventiler etc. Dock verkar även bland dessa råda viss förvirring om huruvida masken skall täcka både näsa och mun eller om det räcker med bara det senare. Eller som den gentleman i övre ålderdomen som lät den lilla metallskenan knipa till om hakan istället för näsryggen samtidigt som han hördes muttra om att munskyddet åkte ner hela tiden.
Odyssén bland de olika munskydden, dess design och användning fortsätter.
