Ni vet de där gåvorna som först verkar så omtänksamma och roliga, men sedan efter ett tag visar sig skapa mer problem än beräknat?
Klassiskt är den vackra krukväxten som visar sig kräva minutiös skötsel och vattnas med pipett var tredje timme för att inte förvittra till en oigenkännlig hög av bruna kvistar. Kan även hända om inte mängden solljus, temperatur och placering i förhållande till jordaxelns rotation och månens faser är exakt rätt.
Ja, växter har en tendens att dö på mindre än ett dygn i mitt hem. Men, ni förstår vad jag menar. Presenter som ser så bra ut, men efter ett tag visar sig ha dolda fällor som ger oanade konsekvenser.
En annan klassiker i denna kategori är leksaker till andras barn. Och nu talar jag inte om stillsamma papper och kritor, även om även de kan ge oanade effekter i händerna på kreativa småttingar. Utan på batteridrivna produkter som spelar och låter! Något som min älskade dotter fick ganska ofta när hon var i den glada, studsande åldern när leksaker bedömdes efter hur blanka, färgglada och högljudda de var. Märkligt nog höll aldrig batterierna särskilt länge utan tog oftast slut under första natten. *host host*
(Med tiden utvecklade jag ganska god teknik i att identifiera och avlägsna antingen batteri eller högtalare på dylika leksaker som nådde vårt hem)
I år fick jag en väldigt trevlig Julklapp av min kära dotter. Ett pussel över Italiens olika vinregioner!
Glatt bestämde jag mig för att lägga det. Och nu funderar jag på om detta är en senkommen utstuderad hämnd från min älskade avkomma för tidigare tystade leksaker??
Pusslet, som är väldigt fint och av kartongen att döma helt korrekt, består av 1000 bitar. Tusen!!! Och må jag tillägga, väldigt små bitar!!
Har lärt mig att man skall börja med kantbitarna. Italien är en halvö, det vill säga, två tredjedelar av kanterna är Medelhavet. Jag sliter mitt grånande hår och försöker kisande se om den lilla biten jag har i handen är blå eller mörkblå med små vita streck på.
Tusen (1 000!!) bitar är väldigt många noterar jag när jag letar igenom den gigantiska högen efter ännu en kantbit. När några bitar trillar ner på golvet inser jag att jag inte kommer att dammsuga de närmaste dagarna (veckorna?) innan jag lagt färdigt detta pussel.
Muttrande vänder jag bitarna i händerna och försöker klura ut om den kan anses vara skogsgrön ( i så fall skall den vara uppe till höger) eller mörkgrön (nere till höger) Soffbordet är ockuperat av pusslet, dammsugaren är av ovan nämnd anledning satt i karantän. Själv hukar jag som Gollum och väser lyckligt när en bit äntligen faller på plats.
En underbar present, med oanade konsekvenser. 😉
