Vad har ett av världens äldsta viner och Korstågens Tempelriddare med varandra att göra? Bilden av en riddaren som i full stridsmundering stormar fram på sin likaledes rustnings-klädda häst går liksom inte riktigt ihop med försiktigt sippande på ett delikat sött vin. Man tänker sig snarare att det är en rejäl ölbägare som Tempelriddaren svingar efter en dag i strid.
Men sanningen är att Cyperns söta, finessrika ,Commanderia är för evigt förknippad med just tempelriddarna. Faktum är att det till och med fått sitt namn från dem.
1191, under tredje korståget, erövrar den Engelske kungen Rickard Lejonhjärta av olika anledningar Cypern. Det hela började med en storm som gjorde att de drev i land i Limassol. Komenos, som för tillfället regerade på Cypern ville inte hjälpa dem utan kidnappade istället Rickard Lejonhjärtas syster och fästmö. Något som inte riktigt föll den stridslystne Engelske kungen i smaken, så han erövrade helt sonika ön. (Måhända kan dess strategiska läge och bördiga kullar eventuellt haft något med det att göra också. Vem vet?) Efter några turer fram och tillbaka sålde han så ön till Tempelriddarna. En organisation som trots sitt namn och rykte, var mer av en bank-verksamhet och kloster än stridande soldater. Johanniterriddarna (som refererar till Johannes Döparen i Jerusalem) var en religiös militärorden. Så ja, de hade hela kittet med rustningar, svärd och så vidare. Men de brukade också jorden och precis som kloster och munkar världen över skötte de om vingårdar och producerade vin för att försörja sig. Dessa nya ägare till ön etablerade sin kommandopost , ”La Grande Commanderie”, i slottet Kolossi, strax väster om Limassol.
Vinet som producerades kom från specifika byar och vingårdar i området. Ett vin som redan producerats under lång tid. Men nu gick det hela in i en ny fas. Man kan säga att riddarna monopoliserade handeln med vinet, både på Cypern och exporten av den. Innan hade detta högkvalitativa vin gått under många olika namn; tillexempel ”Nama”, eller bara ”Vin från Cypern”. Men nu fick det sitt namn av kommandoposten. ”La Grande Commanderie” där man sålde vinet och följaktligen fick det namnet vi känner idag: Commandaria.
Och när man tänker på det, så är kanske inte steget så långt mellan Korstågens Tempelriddare och ett sött vin från Cypern. Båda har mötts och möts med fördomar och missförstånd. Men när de stiger fram ur historiens dimmor och man lär känna dem ser man och lär sig uppskatta komplexiteten, finessen, kunskapen och engagemanget.
Commandaria är och förblir en dryck värdig såväl kungar som helgon. Något som jag snart kommer att berätta mer om i nästa inlägg.
