Då man tar en improviserad minisemester på 48 timmar faller det sig ganska naturligt att man inte planerar så noga. Mera typ, slänga ner lite grejer i väskan, grabba tandborsten och ge sig iväg.
Väl framme på vår lilla tillflyktsort skådar vi ut genom fönstret. Tvärsöver dalen, uppe på nästa kulle reser sig ett imponerande slott.
Visar sig på förfrågan vara Stift Göttweig, ett kloster med anor från 1070-talet.
Naturligtvis måste vi åka dit. (Yrkesskada??)
Låt mig säga att det är väl värt resan!!!!
Trappan låter sig inte med ord beskriva utan måste upplevas. Likaså den kejserliga flygeln.
Naturligtvis finns det även en restaurang på klostret, med vidunderlig utsikt över dalen. Glassdesserten med varm hallonsås både såg och smakade gudomligt gott!
Självklart tittar vi även in i själva klosterkyrkan. En underbara skapelse i rosa.
Sa jag att det var ett kloster? Alltså ett Inklusive munkar typ av kloster.
Nere i kryptan till kyrkan kommer jag i samspråk med en av dessa herrar.
En mycket pratglad liten man som varit munk i dryga 60 år.
Är måste jag erkänna något osäker på exakta hur länge, då denne underbare man började med att prata engelska, men sedan snabbt gick över till ordrik tyska.
Vi förenades dock över språkgränserna i vår beundran över kyrkan. Upplysningen när jag på förfrågan ”avslöjar” att jag är präst, mottas med ett glatt noterande att det ju var i Svenska kyrkan, och den var ju Luthersk, underförstått, spelade ju då inte så stor roll… 😉
Varpå vi fortsatte att prata om hans liv i allmänhet och turisters beteende i kyrkor i synnerhet;)