Psykologer förklarar det med att vi vill se mönster och skapa ordning, även där mönster och ordning inte finns.
Biologer förklarar det med att vi är programmerade till att se ansikten.
Oavsett vad kan jag inte låta bli att fascineras över och, jag är ärlig, småfnittra lite, över alla bilder på Jesus på allt från sockar till rostade bröd.
Jo, jag tror på honom. (Kanske inte kommer som en direkt stor överraskning. 😉
Är också övertygad om att vår Herre har en ganska stor portion humor. Men betvivlar ändå att han väljer att manifestera sin heliga närvaro i dammet bakom ett kylskåp…
Här en länk till en underbar sida med de 18 mest underliga platser där folk tyckt sig se Jesu ansikte. 😉
Och Här en svensk uppenbarelse.