Vaknade och tänkte:
”Idag skall jag ta tag i min kulturella bildning. Den där som varit så sorgligt eftersatt.”
Att kunna rabbla upp de flesta av Jean-Claude van Damms filmer och ha full koll på Marvels seriehjältar ger tyvärr inga högre utslag på kultur och bildningsskalan.
Nu är detta dock lätt avhjälpt. Bor ju faktiskt bara ett stenkast ifrån några av de mest berömda museerna i världen.
Ser framför mig hur jag i upphöjt lugn kommer sakta gå från monter till monter och bara insupa kunskap och stiga ut från museet, uppfylld av Vetande och Bildning.
Efter denna dag kommer jag utan att darra på manschetten kunna skilja mellan Art deco och Jugend och inte tveka när Venus från Willendorf kommer på tal.
Med bestämda steg och upphöjt lugn styr jag så mina steg mot Naturhistorisches Museum. Första målet på min bildningresa.
Tydligen är behovet av kulturell bildning stort. Kön ringlar sig lång till biljettluckan. Jag är dock fast besluten och ställer mig med mitt upphöjda lugn i kön och väntar stoiskt.
Väl inne på museet konstaterar jag att vi som kommit dit för att söka Vetande och Bildning verkar vara
1. Turister från obestämt asiatiskt land.
2. Tvångskommenderad högstadieskola samt
3. Tre eventuellt fyra dagisgrupper som uppenbarligen druckit Red Bull till mellanmål.
Mitt upphöjda lugn är nu något mindre upphöjt.
Är dock fortfarande fast besluten att insupa Vetande och Bildning och tar därför en karta för att inte tappa bort mig på min lugna vandring från monter till monter, insupandes Kunskap!
Det första rummet visar sig vara ockuperat av diverse små individer i dagisstorlek som med klara röster berättar för varandra, helst för kompisen i andra sidan av salen, vad de ser, tänker och gör.
Ljudnivån är betydande och mitt upphöjda lugn är nu knappt ovanför marknivå.
Bestämmer mig för att ta den salen en annan gång och styr mina steg mot nästa.
Där befinner sig turistgruppen från det obestämbara asiatiska landet. Även dessa kommenterar högljutt allt de ser och fotograferar dessutom. Funderar ett tag på att upplysa den mest ivrige av dem om att det numera finns så kallade videokameror, dvs man måste inte ta en stillbild var 5 sekund, men bestämmer mig istället för att raskt fortsätta till nästa sal.
Den visar sig vara belamrad av hormonstinna tonåringar som ägnar sin tid åt att fnittra och fixa med håret alternativt spänna muskler och (jag tror) försöka se coola ut. Några luttrade lärare står i ett hörn och låtsas att någon lyssnar på dem.
Mitt upphöjda lugn är nu ett minne blott och jag funderar allvarligt på att fly.
Räddningen kommer dock som en mörkhårig ängel i form av en guide. Man kan nämligen Lördagar för den facila summan av 2.50 EUR få en guidad visning på museet.
Lyckan är fullständig när det visar sig att jag är enda personen som skaffat biljett till dagens visning!
Jo, dagisgrupperna var kvar, likaså turisterna. Men att få gå igenom museet med en kunnig guide som berättar om mineraler som bara finns i Österrike, stenar som är böjliga, förstenade bakterier och pekar ut dolda budskap i rummens dekorationer, det är lyx!
Lyckan är fullständig när det visar sig att jag är enda personen som skaffat biljett till dagens visning!
Jo, dagisgrupperna var kvar, likaså turisterna. Men att få gå igenom museet med en kunnig guide som berättar om mineraler som bara finns i Österrike, stenar som är böjliga, förstenade bakterier och pekar ut dolda budskap i rummens dekorationer, det är lyx!
Efter en timme(!) säger vi Auf Wiedersehen till varandra.
Jag belönar mig själv med en Caffe Latte på favoritcafét, och se, där återfann jag också mitt upphöjda lugn! 😉
Jag belönar mig själv med en Caffe Latte på favoritcafét, och se, där återfann jag också mitt upphöjda lugn! 😉