Att fira jul i en utlandskyrka är onekligen speciellt. Man får ta fram hela registret av mirakel och underverksgörande då det skall trollas fram svensk-smakande julbord av Österrikiska råvaror,
Tack och lov underlättas det hela av den pinsamt stora matbeställning som lagts ett antal veckor tidigare och som medelst 17 m lång lastbil levererades några dagar innan jul. (Sa ju att det var pinsamt stor beställning….)
Nu är kyrkan inte de enda som försöker trolla fram Svenska smaker dagarna innan jul. Utan att gå in på detaljer kan jag avslöja att ansjovis är hårdvaluta i december och att vissa husmödrar är beredda att göra Vad. Som. Helst. för en burk ansjovis!!!!
Men även sirap, skinka, sill och julmust står högt i kurs.
På julafton är det tradition här att det efter gudstjänsten serveras jullunch för de som anmält sig. Nu är vi absolut inne på avdelningen mirakel då personalen samtidigt som de leder julgudstjänsten, förbereder julbordet och steker de sista (hemlagade) köttbullarna och värmer Janzon. Förklaringen stavas käre Make som får göra tjänst som husmor.
När så sista köttbullen konsumerats och sista gästen önskats god jul, vidtar så en stunds julefrid för familjen. En frid som strax förbyts i panik. ”Kalle Ankas jul” går ej att se i utlandet!!!!! Intensivt letande på nätet skakar tillslut fram en gammal version på Youtube, och ordningen är återställd.
När så ”Karl Bertil Johnsson ” kraxar fram sitt målbrotts spruckna ”God Jul” känns det som just en sådan.
Många mil hemifrån, men ändå så nära.