Wien är, till skillnad från vad många tror, en väldigt grön stad med parker utspridda lite överallt.
En ledig dag med familjen tillbringas i en av de större, den som tillhör schloss Schönbrunn
På en av stigarna som slingrar sig fram mellan träden stöter vi på en Österrikisk herre med den obligatoriska cigaretten i mungipan. I handen håller han en inte lika obligatorisk påse som visar sig innehålla diverse nötter, och runt fötterna på honom springer ett antal ekorrar.
Synen får oss att stanna och hala upp kameran, och från den yngsta familjemedlemmen kommer även ett litet pip som i översättning lyder: ” oh vad söta små ekorrar, jag vill också mata dem”
Uppenbarligen pratar den Österrikiske herrn tonåriska, för han ger dottern en näve nötter och säger något som vi tyder till. ”Sätt dig på huk och håll ut handen så kommer snart ekorrarna och äter ur handen på dig”
Dottern lyder uppmaningen och det dröjer inte många sekunder innan första ekorren var framme och norpade en nöt.
Medan dottern leker foderautomat/klätterställning försöker undertecknad konversera den Österrikiske herrn. Utan att gå in på detaljer, språkförbistringen är total, lyckas jag dock klura ut ”mandel” och ”hasselnötter”. Möjligtvis beroende på att han pekade på nämnda nötter samtidigt.
Ekorrarna verkade vara vana vid att få nötter på detta sätt, och inte ens att dottern reste sig upp hindrade dem, utan de klättrade glatt upp för hennes ben för att nå de åtråvärda godbitarna.
Vår promenad fick en oplanerad, men mycket uppskattad, paus, och risken är stor att vi i fortsättningen kommer bära med oss några hasselötter och mandlar, utifall om att vi skulle stöta på en hungrig liten ekorre.
Var ganska oblyga små ekorrar som snabbt var framme och tog för sig av vad som bjöds
Inte många sekunder Kurre satt still…
Att klättra upp för ett par jeans var inga problem för Kurre