Måhända är jag blåögd. Men jag har de senaste åren levt i illusionen att homosexualitet är helt och fullt accepterat i Sverige. Att vi i det stora hela inte bryr oss så mycket om ifall Kalle blir kär i Pelle, Lisa eller ens om Kalle hette Lisa när hen föddes. Utan det viktiga är huruvida Kalle är snäll mot Lisa, eller Pelle, eller vad hen nu vill kalla sig. Att vi behandlar varandra med kärlek och respekt. Så trodde jag att det var i Sverige, i dag.
Jo, jag vet nog att det finns individer här och där som har svårt för det hela. Som vill att Kalle skall vara Kalle hela livet och att Kalle skall bli kär i Lisa och ingen annan. Men att detta är bara några individer. På personlig nivå liksom. Och att i det stora hela. När vi pratar organisationer, klubbar, företag etc, så är det självklart med öppenhet och tolerans.
Ishockeyklubben Kiruna IF satsar lite extra på HBTQ-frågorna. På att lyfta fram tolerans, respekt och jämlikhet. Bland annat spelar de den här säsongen i regnbågsfärgade tröjor. Snyggt och bra tycker jag, och många med mig.
Så läser jag i tidningen att klubben tappar sponsorer på grund av detta!! Företag, som tidigare sponsrat klubben, hoppar av, därför att de tagit tydligt ställning! Klubben tvingas, på grund av sponsoravhoppen skära ner på personalen. Folk blir arbetslösa därför att några företag som kan tänka sig att sponsra ett hockeylag, som, let´s face it, ”bara” håller på med en sport, inte kan tänka sig att sponsra samma hockeylag när de tydligt tar ställning för öppenhet, jämlikhet och tolerans.
Jag blir mörkrädd!
Jag är kanske blåögd, kanske har jag levt i en illusion. Men just nu känner jag för att bli supporter till Kiruna IF, inte för att jag gillar hockey, utan för att säga: ”Jag gillar och stöttar det ni gör! ”