När jag bodde i Sverige hände det allt som oftast att man sov på hotel. Tiden då jag sov över på vandrarhem för att spara pengar är sedan länge förbi. Är för gammal och trött för att låtsas att sova på knölig madrass och dela dusch med 50 st andra är semester.
Nåväl. Hotelutbudet i Sverige är dominerat av några större kedjor och jag hade, och har, ett medlemskort på en av dem. Ni vet ett sådant där när man samlar poäng. Bo X antal nätter inom Y antal månader och bli uppgraderad till högre medlemsnivå. Silver, Guld, Platina. Ju högre nivå, desto bättre förmåner. Gratis frukost, billigare pris, fri parkering osv.
En del verkar tro att Kristendom är samma sak. Ju fler gånger man går på gudstjänst eller ju längre man varit med, desto bättre. Missförstå mig rätt! Vill absolut att ni skall komma hit ofta. Varje söndag. Och gärna i veckorna emellan också. Kören på onsdag till exempel. Men blir faktiskt lika glad över dem som kommer bara någon gång då och då. Ibland kommer de som säger ungefär, med många ursäkter, att det var så länge sedan de gick i kyrkan. Ja en del går till och med så långt att det tycker att det var så länge sedan så nu är det bara pinsamt om de skulle dyka upp igen. *suckar djupt*!! Hallå!! Det spelar ingen roll!!
Att vara kristen är ingen medlemsklubb där man kan tjäna extrapoäng bara för att man är med ofta!
Även arbetarna som kom i elfte timmen fick samma lön som de andra.
Saken är nämligen den, att jag kan aldrig förtjäna Guds nåd. Jag kan aldrig arbeta mig fram till en plats hos Gud. Det är bland annat detta Luther menar när han säger ”Jag stackars fattig syndig människa….” Hur mycket vi än försöker, kommer vi alltid att misslyckas, för vi är inte perfekta!! OK, vi försöker. Många lyckas också tämligen bra att leva så som Jesus lär. Men perfekt? Nej. Lättja drabbar oss alla nu och då. Avund likaså. I Sverige är det just nu tid för löneförhandling, och girigheten och egoismen anas bakom de tillrättalagda maskerna vid förhandlingsborden.
För att fortsätta prata Luther: Nåden allena! Det är bara och endast genom Guds nåd som vi blir räddade. Inte av egen kraft. Utan av Guds nåd. När jag ser och förstår detta. Då slutar jag jämföra mig. Slutar fundera på hur mycket Hubertus tror. Eller hur länge Gregorius har varit kristen. Eller hur ofta Nisse går på gudstjänst jämfört med mig. För jag ser, att det spelar ingen roll. Vi är alla kallade till tjänst i Guds rike. I princip är det ingen skillnad mellan dig och Moder Theresa, mellan mig och Påven, mellan den nyomvände och den som föddes in i tron. Vi är alla kallade till tjänst.
Du är kallad till tjänst i Guds rike. Med dina gåvor, dina förmågor. Och när du svarar ja på det kallet, så får du också del av Guds nåd. Det spelar ingen roll när det sker.
Vi får alla del av samma nåd. För en gångs skull är vi, i sanning, alla lika.