På söndag skall jag ha min andra gudstjänst här i Wien.
Temat är ”ett är nödvändigt”.
När jag gick min utbildning (för en si sådär hundra år sedan känns det just nu) fick vi lära oss att ungefär så här dags i veckan, fredag kväll, lägger man undan sin nyskrivna predikan för att sedan eventuellt göra finpustning på den på lördagen…
*host* *harkel* alltså…. hmmm…ja…jo…
*djup suck*
Nej, jag har inte skrivit en stavelse!!!!
De timmar jag haft över mellan barntimmar, basarplaneringar och prästjobb, då jag egentligen skulle fördjupat mig i texten för att förkunna Guds ord rent och klart, som det så vackert står på prästbrevet, har fyllts med ”Ska bara..” och ”Måste bara..” och andra underBara undanflykter. Så nu sitter jag här, muttrandes över mig själv. Seendes den lediga lördagen ägnas åt intensivt predikoskrivande. Lovandes mig själv: Nästa vecka, då minsann skall jag sätta igång redan på måndag och skriva predikan! Skall bara….först. 😉