Nej, det är inte ”Glad Påsk”

Det börjar strax före palmsöndagen. Människor som skall åka iväg på påsklov ropar glatt Glad Påsk. I höjd med dymmelonsdagen avslutar var och varannan person man möter med ett ”Glad Påsk” och på påskafton flödar sociala media över med gulliga kycklingar, söta påsk-kärringar och allmänna tillrop om Glad Påsk.

Hallå!! Det är fel! Det är inte någon Glad Påsk förrän på Söndagen i påskveckan!!
Låt oss göra en snabb resumé av varför vi firar påsk och vad som händer under de olika dagarna.

Palmsöndag: Jesus rider in i Jerusalem på en åsna. Han mottas som en kung. Men han själv (och vi som läst boken) vet att samma människor som just nu jublar, kommer om några dagar kräva att han dödas.

Skärtorsdag: Jesus äter påskmåltiden tillsammans med sina vänner. Han passar på att instifta nattvarden. En av vännerna går dock direkt efter festen till översteprästerna och förråder Jesus. Någon timme senare, i Getsemane trädgård, blir han övermannad. Bortförd som fånge. Under natten sedan ställs han inför en hastigt sammankallad domstol. Döms i en summarisk rättegång. Torteras och hånas. Hans så kallade vänner överger honom allihop och förnekar allt samröre med honom.

Långfredag: Tortyren fortsätter och Jesus tvingas bära sitt eget kors ut till en plats utanför staden. Där spikas han fast och man reser korset. Under flera timmar slits hans kropp långsamt isär och kl 15:00 klarar hjärtat inte mer av påfrestningen och han dör. Hans vänner har alla övergivit honom. Bara några få av kvinnorna står kvar en bit bort och ser vad som händer. De arrangerar att kroppen kan tas ner från korset och lägger honom i en hastigt iordninggjord grav. I all hast rullar man fram en stor sten som får täcka öppningen till graven. Det är allt man hinner med.

Påskafton: Jesus är död. Allt är stilla. Hans vänner är i chock och sorg.

Påskdagen: Några av kvinnorna går ut till graven för att på ett bättre sätt göra i ordning kroppen än vad som hanns med i fredagens stressade kaos. När de kommer fram ser det att stenen är borta……(The rest is, som man brukar säga, history)

Alltså: Det är inte förrän på Påskdagen som påsken är glad. Fram tills dess är det ju faktiskt en helg präglad av svek, förräderi och sorg. Det blir därför helt fel att på till exempel långfredagen utropa ett glatt ”Glad Påsk”
Hallå!! Det är på denna dag som han dör! Vad är det för glatt med det????

Nej, behärskning mina kära vänner! Kombinera detta med en smula kunskap om tingens ordning, och låt oss först på Påskdagen önska varandra en Glad Påsk och en Glädjerik uppståndelse. 🙂

 

Ja, jag vet att detta är ett lätt präst-nördigt inlägg. Och nej, jag kommer inte att evigt fördöma dem som hälsar mig med Glad Påsk innan uppståndelsen. Var och en gör som de själva vill. Och jag väljer att inte önska ”Glad Påsk” eller besvara dylika hälsningar förrän på påskdagen. Och nu vet ni varför. 😉 

easter-1238348_1920