Hur lika kan vi vara varandra utan att för den skull bli exakt likadana? Och Hur olika kan vi vara utan att sluta vara lika? Innebär Enhet i Kristus automatisk Enighet i Kristus?
Vi talar olika språk, lever i olika verkligheter. Ändå har vi en och samma Gud. Talar om en och samma frälsning. Så frågan kanske skall ställas: Hur olika kan vi vara, får vi vara, och ändå kunna räknas till en och samma enhet? Var går gränsen? Enhet, är det att alltid hålla sams? Att alltid tycka och säga exakt likadant?
I kyrkans värld kan ibland smådetaljer bli avgörande. Gör jag korstecknet eller inte? Och när jag gör det, hur? Vänster till höger eller tvärtom? Smådetaljer, som vi alla vet egentligen inte spelar någon roll. Vad spelar då roll? Vilka är de stora vattendelarna, gränserna som säger utanför eller innanför? Vad skiljer egentligen Kristendomen från en vanlig allmänt hållen humanistisk syn på omvärlden?
Svar: Synen på Gud, Jesus och den Helige Anden! Vår Tro. Den som sammanfattas i Trosbekännelsen. Vi kommer om en stund att tillsammans stämma in i den Apostoliska Trosbekännelsen. Den som börjar;: ”Jag tror på Gud Fader Allsmäktig….” Den har rötter ner till 200 talet och kom, som även den Nicenska trosbekännelsen, till för att avgränsa. För att säga: ”det här tror vi på!” och därmed underförstått: ”Det där tror vi inte på…”
Bra, då har vi enhetstecknet här. I trosbekännelsen.
Men nej, inte ens denna så kända och väl etablerade definition av vad vi tror på är helt okontroversiell. När vi till exempel firar gudstjänst med våra ortodoxa vänner så läser vi istället den Nicenska trosbekännelsen. Dock inte helt exakt som om vi skulle läsa den här i kyrkan i dag. Så som den står i vår psalmbok. För tillsammans med de ortodoxa kyrkorna tas några små ord bort, då vi inte är riktigt överens om hur just de skall tolkas. En diskussion som pågått sedan mitten av 300-talet.
Så, om inte ens de stora kyrkorna kan hålla sams och hitta en enhetlig trosbekännelse, kan vi då överhuvudtaget prata om enighet i Kristus? Kan vi prata om ett Vi? Vi Kristna? Finns det över huvud taget ett enhetstecken. En minsta gemensamma nämnare?
Ja!
Men vi får gå ännu längre tillbaka. Till den första tiden.Till den första trosbekännelsen: ICHTHYS Fisken. Ni har alla sett den. Den enkla symbolen av en fisk. I princip bara två streck. På Grekiska / Latin Ichthys. Och ordet Ichthys kan ses och sågs av de första kristna som en förkortning av IESOUS CHRISTOS THEOU YIOS SOTER som betyder Jesus Kristus, Guds Son, Frälsare.
Och nu landar vi, för att tala med Luthers ord, i trons stjärna och kärna. Jesus Kristus. Där finner vi den minsta gemensamma nämnaren för alla Kristna. Tron på Jesus Kristus, Guds son, människornas frälsare. Från det utgår allt. När jag bär med mig det. Då blir det inte så viktigt om min granne i kyrkbänken gör korstecknet eller inte, eller åt vilket håll det görs. Det spelar inte så stor roll om den kyrkan organiserar sig på ett sätt och vi på ett helt annat. För vi möts i det centrala, i tron på Jesus Kristus. En tanke jag försöker bära med mig, från det stora, till det lilla. Oavsett våra olika uttryck, vad vi bär med oss, våra drömmar, våra tankar, förenas vi alla i tron på Jesus Kristus. Där finner vi vår enhet: Enheten I Kristus.
