En rolig detalj med att jobba i utlandskyrkan är att man så att säga tar över någon annans lägenhet. Alltså, vi bor nu i en fullt utrustad tjänstebostad.
Detta innebär bland annat att man helt plötsligt har saker i sitt hem som man aldrig skulle kunna tänka sig att köpa, men nu ändå har. Ungefär som när man får en….intressant…julklapp från någon välmenande släkting eller vän som inte alls känner dig. (Och som man ställer undan för att sedan ta fram när nämnda släkting kommer på besök)
I vårt kök står en jättefin liten kaffemaskin. Ni vet, en sådan där man stoppar in en liten plastkapsel med kaffe, trycker på en knapp och maskinen spottar ur sig en enda kopp kaffe.
Har alltid tyckt att dylika maskiner är både dyra och onödiga och miljöovänliga med tanke på alla småförpackningar. Och om man har flera gäster så måste alla stå där och vänta på sin kopp istället för en stor kanna där alla kan få samtidigt.
Ja, ja. Nu stod det i alla fall en sådan där maskin i vårat kök. Och sedan jag tragglat mig igenom instruktionsboken (på tyska…) gjorde nyfikenheten (och Maken) att vi i alla fall måste testa.
Mina vänner. Jag är härmed omvänd!!!
När jag dessutom förstod att just detta exemplar är utrustad med en ång-grej så att jag kan göra min egen caffe-latte eller cappuccino är lyckan total!!!
Någon som vill ha en kopp kaffe? 🙂
